Vårt svenska välstånd förpliktar!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vid en snabb genomgång hittar jag flera uppmuntrande inslag, men framför allt en sak som bådar gott inför framtiden, nämligen ökat stöd till kommuner ifråga om flyktingmottagning.
Idag, när svensk ekonomi är någorlunda välmående, och vår tillväxt hyllas av finansminister Pär Nuder med flera, vilar det på oss alla att dela med oss av det goda - välstånd förpliktar!
Besparas det fruktansvärda
Vi måste öppna våra portar och erbjuda fler människor ett liv i värdighet och trygghet.
De öden som utspelar sig på flyktingförläggningar runt om i landet är inget jag önskar ens min värsta fiende och kan fler människor besparas detta fruktansvärda är så mycket vunnet!
Jag levde flera år av min barndom i en liten stad i Småland, som under några år hyste en flyktingförläggning.
Under det oroliga 1990-talet var det många människor runt om i världen som behövde Sveriges hjälp och det var således människor med skiftande bakgrund som dök upp i vår lilla stad.
Vi barn bekantade oss med människorna från flyktingförläggningen främst genom skolan. Flyktingbarnen undervisades i en byggnad, kallad Blå Huset, bredvid min skola och rasterna spenderades tillsammans.
När jag gick i tredje klass bestämdes det att alla tredjeklassare i min skola skulle tilldelas ett fadderbarn från Blå Huset, som vi skulle ta ansvar för och utbyta erfarenheter med.
Flytt under dödshot
Mitt fadderbarn hette Viosa och kom från Albanien. Med ord och gester och tårar i ögonen lät hon mig förstå att hennes familj under dödshot varit tvungen att fly från hemlandet på grund av faderns åsikter.
Vilka åsikter det var förstod jag inte, men att hela hennes familj lidit var uppenbart.
I tre månaders tid träffade jag Viosa varje rast, lekte med henne, pratade och kom att bli fäst vid henne.
Viosa var skygg och än idag antar jag att det berodde på oron för att kanske tvingas åka tillbaka till en oviss framtid i ett otryggt hemland.
En rast när jag kom ut på skolgården var inte Viosa där. Jag frågade hennes hemspråkslärare var hon var. Hon svarade undvikande att hon inte visste.
Bättre flyktingmottagning
Några dagar senare kom det fram att Viosas familj inte hade fått asyl och därför tvingats att åka hem till Albanien igen.
Jag blev givetvis ledsen, men det är ingenting jämfört med vad Viosa måste ha känt när hon och hennes familj tvingades tillbaka till ett land där ingenting kunde garanteras, inte ens något så grundläggande som rätten till liv.
Jag vet fortfarande inte vad som egentligen hände, om Viosa lever idag. Det jag vet är att varje krona i utökat stöd till kommuner för att underlätta flyktingmottagning är ett steg i rätt riktning.
Sverige är ett välmående land, men som sagt: välstånd förpliktar! Sverige har möjlighet att hjälpa och i och med budgeten kan vi ta chansen.
Ju fler människor vi kan rädda undan det ovissa öde Viosa och hennes familj mötte, desto bättre!