När regering och riksdagsledamöter i dagarna börjar återkomma från semestern inleds arbetet med höstbudgeten på allvar. Det är halvtid i alliansens andra mandatperiod. Två år till valet, ett och ett halvt år till valrörelsen. Och det är snart sex år sedan Göran Persson lämnade över statsministerposten till Fredrik Reinfeldt.
Om alliansen förlorar valet 2014 finns flera reformer som har gjort livet enklare och billigare för folk, som sannolikt är omöjliga att rulla tillbaka. Jobbskatteavdragen har gett alla löntagare mer i plånboken. För en 30-åring med 19 000 i månadslön handlar det om ungefär 1400 kronor mer i dag än 2006 - varje månad.
Med rut- och rotavdrag har medelinkomsttagare börjat kunna köpa städ- och renoveringstjänster vitt, i en utsträckning som bara höginkomsttagare kunde drömma om tidigare.
Jobbskatteavdragen, rut och rot har blivit så självklara att de knappast helt kommer avskaffas, ens om S sätter sig i regering med V. Frågan kommer ställas före valet, och Löfven kommer vilja ge ett svar som får medelklassen att känna sig trygg med ett maktskifte.
Mer intressant är därför frågan vad som händer om alliansen faktiskt vinner 2014. Hade man fått fortsatt riksdagsmajoritet i valet 2010 hade ett femte (eller möjligen ännu fler) jobbskatteavdrag genomförts vid det här laget.
Samtidigt visar den senaste tidens storm kring Tillväxtverkets och Vinnovas representationskostnader att det finns mycket kvar att göra, som dessutom går utmärkt att göra i minoritet. Om målet är ökad effektivitet med skattebetalarnas pengar, och en fortsatt sänkning av skattetrycket, är alliansen långt ifrån klar.
Tyvärr är det uppenbart att ord och handling inte alltid följs åt. Nu skäller Annie Lööf ut slösaktiga generaldirektörer, men själv gav hon förra året 100 miljoner av skattebetalarnas pengar till miljardföretaget Facebooks serverhallar i Luleå. Och även om det är helt rätt att strama åt myndigheternas representationskostnader kvarstår den stora frågan: får skattebetalarna verkligen valuta för de pengar som går till exempelvis Tillväxtverkets och Vinnovas övriga verksamhet?
På lokal och regional nivå agerar allianspartierna dessutom ofta betydligt mer Slösa än Spara. Det byggs multiarenor och äventyrsbad, och "satsas" för att "sätta orten på kartan". Det lokala slöseriet rimmar illa med alliansparollerna på riksplanet.
Utan att förfalla till idéer om ett gemensamt borgerligt uppdrag måste allianspartierna se över reformagendan. Vad vill man med Sverige de kommande två eller sex åren? Vilket är nästa steg för att ge mer makt i vardagen?