Västsaharierna förtrycks
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var en kvinna vid namn Aminatou Haidar, en ledande representant för de västsaharier som lever under hårt marockanskt förtryck.
Haidar berättade om det förtryckta västsahariska folket som trots oroligheter och våld vågar kämpa för mänskliga rättigheter.
Hon är själv rättsaktivist och bor i den ockuperade delen av Västsahara. Vid två olika tillfällen har hon suttit i marockanska fängelser för sina insatser i kampen mot frihet. Den första gången var hon bara tjugo år, 1987.
Fängslad och torterad
I tre år och sju månader satt hon inne i ett hemligt fängelse tillsammans med sextiofyra andra, varav tio var kvinnor, under fruktansvärda förhållanden. Den största delen av tiden med bindel för ögonen!
Hon sades vara försvunnen och fick fängelse utan rättegång. De fängslade var allt mellan sexton och sjuttiofem år gamla.
Hon släpptes 1991, men det fanns de som helt enkelt bara försvann. Ända sedan den marockanska invasionen 1975 finns det fortfarande femhundratjugonio personer som sägs vara försvunna.
För oss som lever i ett fritt land är det svårt att förstå hur sådant här kan hända. Och sen, när hon också visade sina hårresande bilder från den tortyr hon varit utsatt för så blir man beklämd. Det hela är ofattbart. Man kan nästan inte se att det är Haidar, så torterad, blodig och söndertrasad är hon. Men, ärren inuti är troligtvis mer svårläkta än de som satt på utsidan.
Andra gången hon satt fängslad var förra året då hon deltog i en fredlig manifestation för arbetslösa inför 8 mars, internationella kvinnodagen!
Det handlar om folkmord
Efter rättegång fick hon sju månaders fängelse och släpptes i januari i år. Hon berättade för oss om de grymheter som den marockanska regeringen utsätter det västsahariska folket för.
"Det handlar om folkmord! Grymheten har inga gränser, människor kastas ut från flygplan, man förgiftar vatten, ja listan kan göras lång", sa hon. "Våldsdåden riktar sig inte emot speciella grupper utan mot alla västsahariska kvinnor och män".
Efter 1991 har samarbetet med internationella organisationer, bland andra Amnesty International, ökat och folket har på detta vis kunnat upplysa omvärlden runt detta förtryck. Amnesty Internationals rapporter kring området är långt ifrån glädjande, och den marockanska regeringen förnekar det hela.
Folket utsätts för repressalier, exempelvis hindras de från att få arbete samt att resa eftersom de inte får några pass. I sjutton år har Haidar personligen varit utan pass.
Stödet från S-kvinnor
Hon uttryckte sin glädje över att ha träffat flera olika organisationer i Sverige och betonar vikten av att känna stödet från S-kvinnor.
Hon framhåller även vikten av andra utländska organisationers stöd för att de i fortsättningen ska få igenom sina krav på självständighet. Stödet gör att de kan fortsätta sin kamp.
Vi frågade Haidar om någon från den svenska riksdagen som jobbar med Västsahara varit på besök, men Haidar betvivlar det.
Hon uppmanar dock att man ska resa, men varnar samtidigt för att den marockanska regeringen sällan ger visum till personer som ingår i internationella organisationer som vill besöka de ockuperade områdena.
Bara det visar verkligen att den marockanska regeringen döljer något. Frihet är dyrköpt!