Västvärlden har en gigantisk skuld till folken i tredje världen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varje gång en konflikt blossar upp någonstans i världen talas det vitt och brett om vad man skall göra nästa gång stridigheter, följda av humana katastrofer, är under uppsegling. Men, när vi väl står inför faktum, tycks det vara långt till handling. Vilka som betalar priset för vår tvekan? De arma människorna!
Diffusa stridsfrågor
De egentliga stridsfrågorna i konflikten är ännu diffusa. Det talas från fler än ett håll om olika ädla motiv, men än mer om krigsherrars förtäckta motiv.
I den här vederstyggliga cirkusen kommer dock så många oskyldiga att dras med att det, oavsett motiv, inte kommer att vara mödan värt. Vad gör då omvärlden för att stoppa angreppet? Fram tills nu mycket lite.
Är det inte underligt vilka värden det är som får världens mäktiga herrar att börja skruva på sig och verkligen agera? Man hade ju kunnat hoppas på att det skulle vara möjligheten att rädda så många människoliv som möjligt. Att det inte är det värde man först prioriterar blir mer och mer uppenbart för varje konflikt som uppstår runt om i världen.
Om det är fråga om olja, naturgas eller andra hårda värden som genererar klirr i kassan, då ageras det med en väldig fart. Men, när människors liv och hälsa står på spel, då går det sannerligen med snigelfart! Finns det ännu samvete kvar i vår värld till sådan slöhet? Dessvärre tycks så ännu vara fallet.
Smugglar in vapen
Rent historiskt har vi i västvärlden en gigantisk skuld att betala av till tredje världen. Det är vår exploatering och makthunger som gjort att många u-länder idag är just u-länder. Den skulden blir bara större och större för varje konflikt där ekonomi prioriteras framför människoliv.
Vi här i västvärlden har vapnen i vår hand och det är de vapnen som nu kommer till användning i Somalia. De har via olika dunkla kanaler smugglats till såväl Etiopien som Somalia. Emellertid har vi också verktygen för att hjälpa. Om vi bara vill, har vi alla möjligheter att sträcka ut hjälpande händer. Just nu syns väldigt få händer sträckas över land och hav.
Mitt i denna sorgsna, ilskna beskrivning finns dock glädjeämnen, nämligen att Sverige deltar som en av parterna, tillsammans med flera andra EU-länder, i den grupp som nu skall medla i konflikten.
Sverige har sedan en längre tid arbetat för att undanröja hindren för fred på Afrikas horn, men våra samarbetspartners har tidigare varit för få för att insatsen skall få reellt genomslag.
Västvärldens skuld till Afrika
Mitt hopp står till den här gruppens förmåga att stävja ännu en human katastrof. Vi kan inte ha ännu en plump på västvärldens redan tyngda katastrofprotokoll.
Mina tankar idag går till de människor som nu fördrivs från hus och hem på grund av makthungriga mäns strävan efter ännu mer inflytande och rikedomar. Men, också till den grupp vars insats för fred inte kan skattas högt nog.
Genom att från svenskt håll arbeta för en fredlig lösning på konflikten på Afrikas horn kan vi lindra den skuldbörda västvärlden har till Afrika. Det är inte en dag för tidigt - lycka till!