Vattenfall blir ett centerfall
Maud Olofssons fumlighet att hålla i de grundläggande målen om miljö och hållbarhet kan leda till att Vattenfall blir ett fall för centern som parti.
Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Först politikernas roll. I fallet Vattenfall blir deras tillkortakommanden tydliga. Vattenfall är utan tvekan en stor spelare på energimarknaden, nu även internationellt. Det kräver stor professionalitet i alla led, från ägare till verksamhet i fält och på golv. Tydliga ägardirektiv borde inte vara särskilt svåra att utfärda.
Vad vill man med detta statliga energibolag? Här finns uppenbarligen en osäkerhet och därför har vinstmaximeringen tagit överhand. Inte så ovanligt i Kanslihuset att finansministern ofta är starkare än fackministrarna. Därmed tonas sakliga mål och ambitioner ner till förmån för att tjäna pengar.
Har tre heltidsjobb
Då måste statsministern ta på den övergripande hatten och samla sin regering till ett gemensamt ställningstagande. Svårare än så är det egentligen inte. Men här brister det uppenbarligen. Varför, kan man undra. Bristande tid och rutiner kan vara en förklaring. Brist på vakna medarbetare en annan. Ytterst handlar det dock om ledarskap.
För det andra, politikernas vardag. Det är inte rimligt att, som i Maud Olofssons fall, inneha tre heltidsämbeten samtidigt - partiledare, näringsminister och vice statsminister. Dessutom har hon väl ett privatliv. Man kan utifrån förvånas över att hon försatt sig i denna situation. I och för sig inte så ovanligt för toppolitiker att sitta på flera stolar. Men till slut snurrar karusellen så fort att centrifugalkraften gör att man slungas av, gör sig illa och undrar vad som hände. Där står Maud Olofsson just nu, förklarligt nog lite ostadig på benen.
För det tredje, energipolitik och ansvar för gemensamma resurser. Namnet Vattenfall berättar för oss hur det började. Med vattenkraftutbyggnader för att frambringa nödvändig elkraft till uppbyggnad av välfärdssamhället, privat och industriellt. Men aptiten växte. Det gällde såväl företagets vinstmaximering som samhällets behov av energi.
Kol- och kärnkraft
Så kom kärnkraften in i bilden för att generera mera el. Nästa steg i företagsutvecklingen blev internationell etablering. I Vattenfalls strategi var den tyska marknaden särskilt intressant. På den marknaden har företaget vuxit starkt, inte minst genom uppköp av kolkraftverk. Fartblindheten satte in och till slut kom problemen, som kulminerat med den senaste tidens turbulens. Uppgång och fall är ju inget nytt i vår värld.
I Tyskland har Vattenfall expanderat med starka lönsamhetsmål för ögonen. Vem har satt dem? Ägaren, styrelsen? Dessa mål har blivit till skygglappar för de övergripande mål som ändå finns någonstans, miljömål och gröna tankar.
Därmed är vi inne på en fjärde fråga att reflektera över. Ansvar för gemensamma resurser och hållbar utveckling. Vattenfalls oreflekterade användning av kol som är en ändlig resurs med kraftiga miljöföroreningar. Kortsiktigt vinsttänkande driver på användningen av kol, även i andra delar av världen. Koltillgångar uppbyggda under miljontals år är ett förråd som ställts till människans disposition. Det måste hon hushålla med. I en framtid kan kol sannolikt tas tillvara på mångdubbelt effektivare sätt med ny teknik och användas till betydligt viktigare ändamål än att producera elkraft.
Här kommer ägarens ansvar in, det vill säga svenska staten, just nu Alliansregeringen. Vad vill man med energipolitiken? Vilka ambitioner har man beträffande det vi kallar gröna alternativ? Här svajar det betänkligt, i vart fall i praktiken.
Vattenfall är ett ansvarsområde för centerledaren Maud Olofsson som näringsminister. Fumligheten att hålla i de grundläggande målen om miljö och hållbarhet kan leda till att Vattenfall blir ett fall för centern som parti.