KRÖNIKA
På senare tid har återigen hot mot offentliga personer på Gotland uppdagats. Något som är helt oacceptabelt och naturligtvis måste tas på fullaste allvar. Men jag kan inte låta bli att reflektera över åtgärderna och uppmärksamheten. För det finns nämligen experter som menar att just stor uppmärksamhet och publicitet triggar det sjuka beteendet hos dessa hotande människorna ännu mer. Sedan detta med ”barrikaderade” stängda myndigheter. Var går gränsen?
Vid ett besök i Kiruna fascinerades jag över den öppna attityd som man möttes av i Stadshuset. En byggnad som utsetts till Sveriges vackraste offentliga byggnad. Låg entré och sedan en stor öppen hall med ljusinsläpp, precis som en igloo. Hallen används för utställningar och runt denna finns kontorsutrymmen i flera våningar som loftgångar. Det intressanta var att det var fritt och välkomnande tillträde och det är kanske därför den i folkmun kallas ”Kirunabornas vardagsrum”, medborgarna känner sig välkomna. Inte som på vårt egna Visborg, där det är tvärstopp vid en receptionsdisk och sedan bara kodlås. Är hotbilden på Gotland verkligen så mycket större än i Kiruna?
Tyvärr ligger denna vackra byggnad inom utrymningsradien av Kiruna stad och ska rivas.
Malmfyndigheterna i gruvorna betingar enorma värden och hur mycket förstår man när nu halva staden ska flyttas tre kilometer. Anledningen är att brytningen under centrumkärnan orsakar sprickor i marken och därför rivs halva staden och byggs upp på nytt ett par kilometer bort med början om några år. Megaprojekt var ordet!
Det brukar ju sägas att olika fenomen avslöjar vår personlighet och här är ett intressant sådant. Visserligen från slutet av 1800-talet, men nog aktuell även i dag. Jag läste det i den svenska versionen av boken ”Ved”, en norsk storsäljare av Lars Mytting:
”I slutet av 1800-talet brukade giftasvuxna flickor i den skogiga delstaten Maine i USA utvärdera potentiella blivande makar utifrån hur de staplade ved. Fenomenet sammanfattades i en amerikansk veckotidning med detta facit:
Rak och stabil stapel: Rak och stabil man.
Låg stapel: Försiktig man, möjligen blyg eller svag.
Hög stapel: Höga ambitioner. Men se upp för konkurs och slösaktighet.
Halvfärdig stapel, klampar på marken: Instabil, lat, begiven på sprit.
Gammal och ny ved om vartannat: Var misstänksam, veden kan ha stulits och blandats in bland egen ved.
Ingen stapel: Inget giftasämne”.
Det här var några exempel, det finns fler i denna intressanta bok om ved och vedeldning.
Ständigt hörs klagovisor från strängt upptagna personer om hur späckade scheman de har och i synnerhet på de sexton timmar som återstår efter arbetet. Men alla väljer själv vad tiden ska användas till och därför tycker jag denna krönikas avslutande citat från coachen och inspiratören Ulrika Gabriel är tänkvärt:
”För hur det än är, så är de inte alla gånger så roligt att ha med en person som hellre skulle vilja vara någon annanstans. Eller hur? Och tänk på att varje gång som du säger NEJ till något, så säger du också JA till dig själv.”