Länder i Europa kan erbjuda aktiv dödshjälp åt svenskar, behovet finns och frågan är om det är dags att även införa rätten till denna dödshjälp här. Det märks tydligt att det fortfarande är tabu att prata om döden.
Det som frågan gäller är om vi själva ska få bestämma när vi tycker att det är dags att sluta leva. Riksföreningen Rätten Till en Värdig Död (RRTVD), tar på Expressen Debatt den 20/7 upp ämnet ur ett självbestämmande perspektiv, och anser att Sverige är redo för dödshjälp.
Rätten till dödshjälp jämförs med argument om att fri abort från början var kraftigt ifrågasatt och att läkare inte ville utföra dessa innan lagen ändrades. Samma gäller därför enligt debattörerna även frågan om dödshjälp. Innan RRTVD tog Statens medicinsk-etiska råd, Smer, upp ämnet i Almedalen och fokuserade debatten till den övergripande filosofiska frågan vem det egentligen är som äger rätten till ett liv. Har vi självbestämmanderätt från födsel till död? Är det kyrkan eller staten som avgör i frågan?
Det råder beröringsskräck i Sverige för frågan om aktiv dödshjälp, det vill säga att avsiktligt framkalla död. Och endast ett parti har tagit ställning för ett införande, Miljöpartiet, som vid sin senaste kongress tog beslutet att arbeta för införandet av dödshjälp genom att först utreda frågan. Frågan har en viktig beståndsdel som inte går att belysa tillräckligt. Den om samvetsfrihet. Något som tidigare i år varit hårt debatterat gällande aborter, där det handlade om att ingen inom vården ska kunna tvingas utföra en abort då det kan föreligga personliga värderingar som detta totalt går emot. Går det då att tvinga någon att utföra aktiv dödshjälp?
Thomas Idergard, tidigare moderatpolitiker och nu jesuit, ställde frågan på sin spets när han förde fram argumentet att vi inte har äganderätt till vare sig våra kroppar eller våra liv. Slutdebatterat? En del åhörare valde att stanna här, medan andra valde att lyssna vidare, för frågan är verkligen komplex. PC Jersild, författare och före detta sakkunnig i Smer, och som också deltog, menar att frågan handlar om olika etiska synsätt. Sättet vi är döende på skulle exempelvis kunna avgöra om vi kan vara berättigade till dödshjälp. Jersild ser även han stora likheter med abortdebatten som till slut blev till en kvinnofråga och därmed accepterad. Jersild lyfte fram en i grunden enkel lösning. Att var och en av oss får bestämma hur vi vill göra eftersom vi inte skadar någon annan genom vårt ställningstagande. Avgörande är dock om vi samtidigt även hittar en villig läkare.
Frågan är som ovan visar oerhört mångsidig. Men mynnar ändå till slut ut i vem som egentligen äger rätten till våra liv. Att avstå från fortsatt behandling är som bekant tillåtet i Sverige. Svenskar åker därför till andra länder i Europa för att de bestämt sig för att de inte vill leva längre och är i behov av aktiv dödshjälp. Är det då inte mer humant att detta kan ske på värdigast möjliga sätt hemma i Sverige?