Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Midsommar. Bara ordet är har en klang av magi i sig. På något sätt befinner sig midsommar i en egen sfär, utanför den vanliga världens stök och glam. Att fira midsommar är som att kliva in i en zon fri från tid och rum. Det har sagts att midsommar är Sveriges egentliga nationaldag, den dag då vi verkligen definierar oss som svenskar. Det ligger mycket i det. Samtidigt som midsommar också utmärker något mycket osvenskt. Vid midsommar firas ljuset och solen. Det kan således tryggt sägas vara en rit som i varierande former varit i bruk sedan bronsåldern och bakåt. Den appellerar inte bara till ett religiöst behov utan också till något rent fysiskt; vår bundenhet till årstiderna och framför allt solen. Därför kan den också lugnt sägas ha framtiden för sig. Men är den så ursvensk? Det beror på hur man ser det. Sverige är ett speciellt land i det att vi är så uttryckligt moderna. Det finns få andra länder där man så radikalt har huggit av banden med det förflutna och officiellt tagit avstånd från sådant som luktar gammaldags och traditionellt. I Sverige har man i stället gjort en dygd av att hylla det rena förnuftet, moderniteten och det materiella framtåskridandet. Det har aldrig varit frågan om att försöka vidmakthålla någon slags balans mellan tradition och modernitet. Tvärtom, traditioner utmålas som förtryckande, förlegade och lite pinsamma för det folk som ser sig som mer upplyst än andra, utan konstlade behov av seder och bruk som inte har någon praktiskt funktion. Denna sorts inställning utmärker svenskar om något; modernitetslidelsen. Så gott som alla uttryck för något traditionellt lever under svårigheter: julafton har gått från religion till kommers, nationaldagen omges av politisk korrekt misstänksamhet och nervositet, allt färre gifter sig, för att bara nämna några exempel. Radikala debattörer spejar åt alla håll för att hitta något omodernt att gå till storms mot.Men det skall mycket till för att de skall kunna rubba midsommar. Eller rättare sagt, det kommer inte att hända. Midsommar går på tvärs mot all logik i detta avseende. När midsommar träder in stänger hela landet, alla lämnar städerna för att ge sig ut i naturen, samlas kring hedniska sprungna riter och för en kort stund återvända till en sinnesstämning som kan kallas mycket, men som inte har ett dugg med modernitet att göra. Den radikal som vill underminera midsommarfirandet kan lika gärna knuffa på ett berg. Kanske demonstrerar midsommar framför allt att svensken, när allt kommer omkring, inte är så speciell utan precis lika traditionsbunden och i behov av tidlös förankring som alla andra. Värt att skåla för!
