Om hur livet ska gestalta sig för oss vet vi inte mycket. Ett vet vi säkert, det slutar med döden. För en del av oss sker det efter en kortare eller längre tid av sjukdom. I de allra flesta fall kan sjukvården lindra eventuella besvär och plågor när slutet nalkas. Men det finns ett fåtal undantag när den sista tiden i livet blir svår. Det är om de undantagen, någon enstaka procent kanske, och ingenting annat som debatten om aktiv dödshjälp handlar. Eller borde handla om för det är ju inte så mycket till debatt egentligen. Inte står det några partiledare på barrikaderna i den här frågan. I ärlighetens namn tycker nog de flest av oss att vi inte skulle vilja det heller. Men vem ska hantera den här frågan om inte det politiska systemet? I ett demokratiskt system som vårt finns det ingen annan kraft som kan lägga förslag och rösta igenom lagändringar. Det här är i allra högsta grad en politisk fråga.
Ett lovvärt initiativ till att väcka upp debatten om aktiv dödshjälp stod Humanisterna Gotland för när de i torsdagskväll bjöd in till en föreläsning med diskussion på Almedalsbiblioteket. Som GT tidigare, 18 september, berättat var kvällens föreläsare Staffan Bergström, gynekolog och professor emeritus i internationell hälsa och P C Jersild, författare och läkare. Bergström är aktiv i Humanisterna på Gotland och Jersild har sedan länge fritidshus på Storsudret.
Enligt opinionsundersökningar finns en rejäl majoritet i Sverige på runt sjuttiofem procent för att obotligt sjuka och döende människor ska kunna välja dödshjälp för att förkorta ett plågsamt slut. De flesta har förmodligen inte gått igenom saken så ordentligt som kvällens föreläsare. PC Jersild har i en rad romaner och i krönikor i Dagens Nyheter lyft olika samhällsfrågor, ofta med inslag av etiska överväganden. Som ledamot av Statens medicinsk-etiska råd, som en gång tillsattes av Olof Palme, har han haft anledning att fördjupa sig i bland annat dödshjälpsproblematiken. Staffan Bergström har som läkare mött frågan och bland annat gjort jämförelser med abortdebatten.
Med internationella utblickar och inslag även från publiken blev det en bred genomgång av åsikter och argument omkring möjlighet och rätt att bestämma över hur ett plågsamt liv ska avslutas. I länder som infört dödshjälp har farhågorna för att metoden ska ersätta vård eller utsträckas till andra grupper än döende inte besannats. Aktiv dödshjälp ska inte heller förväxlas med den passiva dödshjälp som är laglig idag och som går ut på att avstå från livsuppehållande vård som dropp eller respirator.
Frågan har utretts men blivit liggande i Justitiedepartementet utan åtgärd. Ingen politiker vill vara den som förknippas dödshjälp, trodde många i torsdagskväll. Under tiden dör människor med plågor eller ångest under längre perioder än nödvändigt. Det är svårt att se att det skulle vara motiverat att inte öppna en möjlighet för dem att förkorta det lidandet för att vi inte kan samla oss till en lagändring.
Om nu ingen politisk majoritet vill vara den som står för den aktiva dödshjälpens införande kanske det nuvarande oklara parlamentariska läget är alldeles rätt tillfälle för att hantera just en sådan här fråga?