Replik till Wera Svensson GF 7/9.
Astrid Lindgren brukade öppna samtalen med sina systrar i slutet av sitt liv när de hördes på telefon: "Döden, döden, döden"..... sen var den frågan avklarad.
Nu hinner man inte öppna mun, så säger någon "Skogen, skogen, skogen.... Och den frågan pågår hela tiden och känns just nu långt ifrån avklarad. Argumenten tar aldrig slut.
Vem ska betala?
Det var kostnaden jag frågade efter Wera Svensson, inte framtida teknik. Det kommer säkert teknik i någon form om inte annat framtvingad av vattenbrist, var helst i världen eller när den än uppkommer. Frågan var vem som skall stå för kostnaden om det blir nödvändigt att införa vattenavsaltning eller annan teknik om vattnet försvinner, när brottet efterhand öppnas och fördjupas.
Tron på teknikutveckling
Vem vet om sprängningar öppnar andra gap i kalkstenen än tänkt? Enbart en glömd dammsugare i ett kärnkraftverk kan ställa till stora skador.
Är det arbetarna som skall stå för kostnaden, så som stenarbetarna förr tvangs betala sin egen dynamit för att spränga eller är det medborgarna i Region Gotland som måste stå för det själva eller genom skatten? Din tro på experter, företag och framtida teknikutveckling är stor, men kostnaden kommer de gotländska innevånarna att tvingas stå för. Kan du tro något annat?
Snart är skogen försvunnen
Bönderna som gick på försäljningsargument som "att de sålde det som fanns under marken" till kalkbruken för en ynka penning i förhållande till dagens vinster, förstod aldrig, att de inte skulle få behålla skogen, när det var dags att bryta.
Snart är skogen försvunnen och framtiden får utvisa om de också sålde den gotländska vattenförsörjningen.