Vem dömer den svenska polisen?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Stämmer det är det en rejäl rättsskandal. Poliser har tillåtit sig grova rättsövergrepp i namn av att behöva skydda sina egna infiltratörer, och detta skall ha varit systematiserat och förankrat högt upp i polisledningen. Resultatet har blivit det värsta tänkbara i en rättsstat: felaktigt fällande domar.
"Åklagare, polischefer och polisbefäl kan inte misstänkas för lagbrott utan att det utreds förutsättningslöst. De ska som alla andra medborgare åtalas och dömas om de begår brott", skriver Althin och Schultz. Påpekandet är tänkvärt. Det är av någon anledning en helt främmande tanke inom svensk offentlighet att företrädare för rättsstaten skall anklagas och dömas som andra. Eller, kanske snarare, att dessa skulle göra sig skyldiga till sådant som motiverar brottsutredningar. Det ingår inte i de tysta föreställningar som genomsyrar svensk samhällskultur.
Rikspolischefen Bengt Svensson upplever uppenbarligen att denna sorts kultur är järnstark. Med annat är det svårt att förklara hans häpnadsväckande uttalande apropå kritiken: "Jag kan inte garantera att det inte förekommer orättvisa rättegångar, men rätt använt är polisens möjligheter att använda sig av informatörer och bevisprovokation ett bra verktyg"..."och, ja, förutsatt att regelverket följs tror jag att det leder till just rättvisa rättegångar."
Svensson tror men vet alltså inte huruvida polisen agerar inom lagens råmärken. Men om den nu gör det tror (!) han att rättegångarna är rättssäkra. Han tillägger också att man nu skall utvärdera huruvida polisen verkligen agerar på rätt sätt, något som ju borde vara onödigt om rikspolischefen nu visste att det var så.
Detta är inte acceptabelt i en rättsstat. En myndighetschef för ett så för rättssäkerheten centralt område som polisväsendet måste kunna ha sådan kontroll över sitt verksamhetsområde att han kan garantera att de anställda inte ägnar sig åt brottslig verksamhet. Man kan till och med tycka att det är ett minimikrav när det handlar om polisen.
Svenssons svar på kritiken ger om något anledning att anta att läget faktiskt är så illa som Althin och Schultz påstår. Här behövs uppenbarligen, precis som de skriver, en slags sanningskommission som håller räfst och rättarting.