Vem kan tjäna på kulturen?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Moores lag, från 1965: "Mängden datakraft per chip fördubblas på 18 månader." Det här gäller alltjämt; nästan skrämmande tycks det mig. Detsamma gäller dessutom för lagring av information och hastighet i överföringen. Datorerna klarar dubbelt så mycket nu som de gjorde för ett och ett halvt år sedan. Det är bara en tidsfråga innan vi har hela världslitteraturen i mobilen. Säger idéhistorikern David Karlsson, som jag lyssnade på häromdagen.
Det här leder till att kulturlivet slits isär. Scenkonsten lever på samma villkor som alltid. Men vem vill betala för det när man kan få alltsammans hem, digitalt. Är skattebetalarna villiga att hålla igång Operan och Dramaten, om bara de specialintresserade behöver gå dit? För att inte tala om Romateatern.
Konstnären får minst pengar
Karlsson hade ännu en grafisk information. Tänk er flera koncentriska cirklar. I den lilla, innersta finns konstnären, hon som skapar kultur av något slag. I cirkeln runtom den kulturella verksamhet hon hör hemma i. Därutanför finns kulturverksamheten som näringsgren.
Det märkliga är att av alla de människor som är inblandade i det här får konstnären, hon i mitten, minst pengar, hon förtjänar minst. Tyvärr ändras det inte om konstnären är en karl.
Ändå har ingen av dessa välavlönade tjänstemän något jobb om inte konstnären finns, om inte kultur skapas. Vi skulle inte ha någon kulturturism på Gotland om inte människor under århundraden byggt kyrkor, målat friser, skapat skulpturer. Lyckligtvis är det så, trots Moores lag, att vi vill uppleva själva. Det sägs att musiker, som inte längre kan sälja några skivor, numera efterfrågas mer för turnéer än någonsin.
Konstnären, artisten måste finnas i ett stort nätverksbaserat ekosystem, säger Karlsson. Han blir mer frilansande. Var skall då de offentliga resurserna sättas in? Hur kan man stödja kulturen utan att styra den? Där vill Karlsson tydliggöra kulturpolitikens ideologiska motiv.
Han ser det levande kulturlivet som fyllt av motsättningar, medan kulturpolitiken vanligen bygger på samförstånd. Just nu är det bara Sverigedemokraterna som profilerar sig i kulturpolitiken. Ingen minister på länge har hållit något stort kulturpolitiskt linjetal. Fast på Gotland har vi haft Inger Harlevi. Hon har inte satt sitt ljus under ena skäppo.
Får inte blir en kulturmaffia!
Som jag förstår det, stöder Karlsson tanken på ett kommunalt "kulturråd". Sakkunnigt folk som stöd för kulturpolitikerna. Men tidsbegränsat! Det får inte bli en kulturmaffia för inbördes beundran.
En liten trevlig sak. Karlsson hade ett diagram som visade kostnad per invånare för kulturell verksamhet. Där stack Gotland ut förbi alla andra.
Vi är bäst! Hänger kanske ihop med att stiftet just fått 60 miljoner kronor från staten i kyrkoantikvariskt bidrag. Trots att man bara sökt 45 miljoner. (Jag har inte exakta siffror). Så nu kommer man kanske att kunna restaurera 1599 års orgel, Domkyrkans unika renässansorgel. Det blir en fjäder i hatten.