I tisdags kväll hade LRF ordnat med en intressant kväll i Vänge bygdegård. Under frågeställningen "Hur fördelas livsmedelskronan" hade några företrädare (Gotlands Slagteri AB, Servera o ICA Maxi) att berätta och förklara sin roll i sammanhanget.
Min roll var regionens ansvar för den lokala marknaden. Och det var just marknaden det till stor del kom att handla om. Det är lätt att förstå den frustration som uttrycktes av flera av de lantbrukare som var där. En frustration över att leverera en högkvalitativ produkt men som på marknadens villkor inte ger den förtjänst som förväntas. Eller kort uttryckt: Mycket slit men lite betalt.
Övernaturligt väsen?
Självklart så vill man då se vem som är boven i sammanhanget. Vem är det som kapar åt sig den större delen av förtjänsten? Flera av aktörerna visade på minusposter i sin del av marknadskedjan så frågan är verkligen berättigad. Samtidigt framträder marknaden som någon form av övernaturligt väsen och som ingen kan rå på.
Men när frustrationen är uppenbar på något som inte ens är nollsummespel utan ren förlust, då måste vi både analysera som reagera. Men den verkligt lokala marknaden, den där man åkte in till torget för att sälja det som producerats, är borta sedan länge. Nu handlar det om ett internationellt regelverk och betydligt fler aktörer mellan ax och limpa. Och det går inte längre att enbart begränsa marknaden till lokala aktörer och ett bevis för detta är när vi i affärernas frysdiskar kan handla kött från flera världsdelar (Brasilien, Irland, Nya Zeeland).
Regionens roll som uppköpare
När det inte finns något alternativ (planekonomin har aldrig varit ett alternativ) måste vi se hur vi får marknaden att vara vår vän och inte ett hot. Vi hyllar ju gärna marknaden när den är till vår personliga fördel och då fungerar den bra...
Aldrig jag hör klagomål på marknaden när vinster skall hämtas hem! Men det är komplicerat att ens försöka behärska marknaden. För det är såväl internationella lagar, regler, överenskommelser och nationell lagstiftning (både i regelverk för djurhantering som skatter) som har ett avgörande inflytande men som är tungt att förändra.
Men det finns också det vi kan göra rent praktiskt här på Gotland och det handlar naturligtvis om Regionens roll som stor uppköpare av livsmedel och hur en lokal upphandling kan ske. Där finns ytterligare mer att göra kring varumärket och Gotlands Slagteri är på bra väg.
Till sist(?) handlar det naturligtvis om oss alla som kunder och vår vilja att köpa gotländskt. Viljan är nog god men priskänsligheten närmast total när plånboken är tunn. Men det är egentligen värt en alldeles egen mässa.