Vem sa att miljöpolitik är gratis?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men i en studie som presenterades i går av Expertgruppen för miljöstudier vid Finansdepartementet är slutsatsen att hypotesen inte stämmer. Helt enkelt eftersom företagen kommer att göra satsningar som ökar deras konkurrenskraft även utan regleringar.
Vilka konsekvenser får då detta för miljöpolitiken? Till att börja med slår det hål på illusionen att det, åtminstone kortsiktigt, ekonomiskt, skulle löna sig för Sverige att ensidigt göra stora satsningar på miljön. Huruvida man ändå vill göra sådana blir förstås en politisk fråga. Men bättre verkar vara att lägga krutet på att få till stånd internationella överenskommelser, om till exempel minskade koldioxidutsläpp.
Men det pekar också på vikten av prioriteringar i miljöpolitiken. Alldeles oavsett hur mycket vi anser att satsningar på miljön ska få kosta kommer resurserna att vara begränsade. Därmed blir det också viktigare att fundera över vilka åtgärder som ger de effekter vi vill se. Var gör pengarna mest nytta? Miljöpolitiken skiljer sig därvidlag inte från något annat område inom politiken.
Däremot har den, mer än kanske något annat område, präglats av en alarmism som lätt ger intrycket att det är så bråttom att handla att det finns lite tid för eftertanke. Om man dessutom utgår från hypotesen att miljösatsningar i slutändan inte kostar någonting så spelar det ju heller ingen roll om man gör något förhastat - bättre göra något än ingenting alls, blir slutsatsen. Tyvärr riskerar detta att leda till att de satsningar som görs inte får de önskade effekterna och att pengarna kunde ha spenderats på ett bättre sätt.
Därmed inte sagt att insatser för miljön inte ska få kosta något alls. I synnerhet som ett miljötänkande både är nödvändigt och lönsamt, på längre sikt. Men det blir nog svårare att vinna acceptans för de satsningar som krävs om vi inbillar oss att vinsterna ska synas även på kort sikt.