Vem ska betala allt vi vill ha?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Roma byggdes ett stort nytt äldreboende. Det lär uppfylla alla krav både på boende och arbetsmiljö. Men de äldres företrädare ser brister.
Det saknas utrymmen för samvaro, det som fanns på gamla utdömda Klostergården. "...ni berövar de äldre det allra, allra viktigaste, den sociala gemenskapen, förväntningar på vad varje ny dag har att ge."
Sälja Klostergården
En del av gamla Klostergården är i gott skick, behåll den, säger Den behjärtade medborgaren. Så kan dagverksamheten använda den. Att riva den utdömda delen och bygga en ny vägg kostar minst två miljoner kronor.
Det vill kommunen slippa genom att sälja till nån som kan betala. "Jag vill inte prata pengar med dig. Jag vill visa vad den här verksamheten betyder," säger hon till den ansvarige politikern.
Håkan Ericsson skriver samma dag en entusiastisk ledare om utvecklingsmöjligheter i Kappelshamn. Kommunen måste behålla hamnen, den kan bli utgångspunkt för ny trafik. Visst, om kommunen lägger 20 miljoner kronor på att rusta upp den.
Sen kan Pigge Werkelin köra konkurrerande trafik fem veckor på sommarn, med god förtjänst. Folk med bil har inga problem att åka lite långsammare, bara det blir billigare. Men hur klarar Destination Gotland den olönsamma trafiken under resten av året utan sommarens intäkter?
Fler brandmän
En brandmästare visar, samma dag, att Gotlands kommun inte alls lever upp till kraven på god säkerhet för gotlänningarna. De är för få brandmän. Man har inte alltid möjlighet att genomföra rökdykning. Dessutom vet jag att de anser att vi har för få ambulanser. Men det som verkligen skulle kosta för kommunen är ju kravet på fler anställda. Hur mycket säger insändaren inget om.
Ja, önska kan man ju. Det verkar nog småaktigt att sitta så här och sätta prislappar på människors goda vilja. Det är väl avsikten som räknas? Att människor vill utveckla den här ön, göra den bättre för dem som bor här och få fler att flytta hit. Då kan man inte bara stirra på kronor och ören!
Miniräknaren eller fantasin
Ibland tycks det mig att vi är två sorters människor. Vi gnetiga, som tar fram miniräknaren (fast vi är ofta bra på huvudräkning) och ser efter vad nya förslag skulle kosta. Och så de med fantasi och utvecklingstro. Tänk vad mycket bättre Gotland skulle bli, med det här...och det här... och det här. Inte kan jag säga emot.
En ny mandatperiod för kommunfullmäktige ligger framför. Med nya uppfriskande debatter om just sånt här. Om allt som behövs på Gotland, allt bra som skulle kunna göras, alla möjligheter vi har. Men Erk du, Maja, du, var ska vi ta’t?