Svenska Naturskyddsföreningen ställer frågan "Vem ska bort?" i sin senaste årsbok. Vem skall få finnas, vem är onödig.
Behövs knott, fästingar, nässlor, ogräs och spindlar? Skönt om man blev av med dem. Eller? Och alla småkryp nere i marken som vi ändå inte ser.
Årsboken blir till ett mäktigt försvar för naturen, arterna och den hållbara utvecklingen. Några kändisar får välja favoritdjur och något som kanske borde bort. Kerstin Ekman tycker om mården och den sirliga växten sileshår. Vill helst inte välja bort något, men en ljum fiskekväll skulle det vara bra skönt att slippa svidknotten.
Storspov och vitsippa
Göran Persson gillar storlommen med sitt ensliga rop runt gården. Fästingen kan han vara utan (vem vill inte det), men får vara kvar ändå.
För egen del är svaret givet: storspov och vitsippa gillas, men som gammal ekolog inser jag att alla har en plats i ekosystemet.
Allt levande har fått sin givna plats efter miljoner år av utveckling. Därför blir det så frustrerande att människan just under vår sekund i den stora utvecklingen grabbar åt sig och river obetänksamt i den sköra livsväven. När människan är så beroende av en arbetande natur för sin existens. Pollinerande insekter och smådjur i marken som bryter ner avfall och bygger upp mull för vår odling. Men det är svårare att sätta pris på dem än på koldioxiden som nu hotar vårt klimat.
En grupp forskare har myntat begreppet ekosystemtjänst. Det är ett sätt att kommunicera vad naturen utför och vad som är viktigt för människan och ekonomin.
Berlusconis småtjejer
Hotade arter är inte en fråga för naturnördar. Detta är politik. Tillväxtpolitik. Eftersom det handlar om människans framtid och överlevnad.
Men vad bryr sig Berlusconi om småfåglar när det finns småtjejer att leka med. Vad bryr sig diktatorer i Mellanöstern om blommande hedmarker, när det kan byggas gyllene palats på den marken?
Måste man bry sig? Jo, därför att planeten krisar. Mängder av arter, växter och djur, är utrotningshotade, rödlistade som det numera heter. Många arter har redan somnat in för gott och därmed lett till hål i livsväven.
Det är också i naturen som det finns bot för den sjuka människan, allt från livgivande skönhetsupplevelser av en orkidématta på Stora Karlsö eller trandans vid Hornborgasjön, till växter som kan bidra till livgivande läkemedel. Grön tillväxt och grönt folkhem, det är väl att också ha det grönt omkring sig, eller? Få njuta av försommaren som nu väller över oss med blommande fruktträd, hägg och syren och liljekonvalj som sprutar upp ur marken.
Men vad görs för att hantera hoten mot arter och naturmiljöer? Krislistar arter för att skydda och öka medvetenheten om hoten. Avsätter naturreservat för att skydda miljöer och hotade arter. Men det är ingen definitiv lösning. Det blir något av konstgjord andning.
Enda chansen för människan att överleva som art är att börja samarbeta med naturen, att vårda den biologiska mångfalden. Det traditionella naturskyddet är bara ett uppehållande försvar.