Vem ska ha makten på jobbet?

Politik2010-03-23 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När jag läser min fackliga tidning Sekotidningen blir jag lite bedrövad. Den ena hårresande historien efter den andra radas upp och många är ett resultat av politiska beslut.
Avregleringen av den statliga sektorn har i många fall slagit hårt. Det som gemene man har märkt mest i vinter är det i det närmaste kaos som har rått på järnvägarna. Visst har vintern varit hård, men det var det innan avregleringarna också och då var problemen betydligt mindre. Snarare borde tekniken ha minimerat problemen.

Postens personalpolitik
Orsaken till problemen får sökas någon annanstans. Det är inte SJ och Banverket som har snålat med pengar, det är politikerna i trafikutskottet som har gjort det under ett antal år. Dessutom har de politiska besluten om avregleringarna gjort att helhetsansvaret försvinner. Varje bolag ser inte längre än till nästa upphandling och då blir det som det blir.
En annan sak som får mig att rysa är hur Posten AB behandlar sin personal. Med nya rationaliseringar blir det som på min tid var ett trevligt och omväxlande yrke en maskinmässig sak där det enbart blir trappspringning i fem-sex timmar per dag för brevbärarna.
I Umeå sades sex trotjänare upp för att de inte var snabba nog vid så kallad videoscanning. Nu fick Posten AB dra tillbaka de varslen efter hård kritik från Seko, men utvecklingen är oroande.
Samtidigt jagas de som har slitits ut på sina jobb av regeringen som vill ha ut de sjuka på arbetsmarknaden. "Ta bort den här skiten ur min kropp och jag sticker ut och jobbar direkt" säger en Seko-medlem som blev av med sjukpengen den första januari.
En annan medlem undrar om någon är intresserad av en parkinsonsjuk 63-årig gubbe med dålig rygg. Först slitas ut på jobbet och sedan jagas ut på marknaden av regeringen. Är det humant?

Sämre anställningsskydd
Mitt i allt detta sägs personal upp för att sedan finna sig anställda i ett bemanningsföretag, görande samma uppgifter på samma arbetsplats som innan.
Seko sätter nu ner foten och vill i årets avtalsrörelse öka fackets inflytande över inhyrning och begränsa möjligheten att gå runt regeln om företrädeshjälp i Las, lagen om anställningsskydd. Arbetsgivarna å sin sida vill gärna minska fackets makt över vilka som ska anställas och sparkas.
Sven-Olof Hellman, avtalssekreterare i Seko, säger att facket inte kritiserar villkoren i bemanningsföretagen. Det handlar om anställningsskyddet när nu arbetsgivarna kan gå runt Las, så här. Arbetsgivarna tycker naturligtvis tvärtom.
Makten på jobbet handlar om vem som har rätt till sista ordet när parterna inte är överens. Redan idag är det arbetsgivarna som har sista ordet i många fall, men mycket vill ha mer. Om någon har ifrågasatt facklig-politiskt samverkan tidigare måste denne under de senaste fyra åren ha insett att detta verkligen behövs.

Sämre med de borgerliga
För de likaväl som de politiska besluten under de socialdemokratiska regeringarna i de flesta fall gick fackets väg, med det välstånd vi hade då, likaväl har de borgerliga regeringarna gått arbetsgivarnas väg.
Har vi fått det bättre med en borgerlig regering? Ja, de som har ett relativt välavlönat jobb svarar säkert ja.
Vi övriga har mest sett försämringar. Fråga den parkinsonsjuke 63-åringen med ryggproblem som blev av med sjukpenningen härovan eller de trotjänare som Posten ville sparka för att de inte var snabba nog. Men vad bryr sig arbetsmarknadsminister Littorin om det?