Vem ska ha råd att bli gammal?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Våra pensioner är till stor del redan hänskjutna till den privata marknaden och vi förväntas alla att placera pengarna på det sätt som ger bäst utdelning på börsen. Har man placerat fel, fått dålig värdeutveckling och inte haft råd att teckna till en privat pensionsförsäkring får man skylla sig själv. Om man på grund av förslitningar efter ett långt arbetsliv måste gå i pension tidigare än 65 år får man ut ännu mindre pengar.
Klasskillnaderna blir inte mindre efter pension, de ökar. Samma sak riskerar att hända i äldreomsorgen.
Vi blir allt äldre och ju äldre vi blir desto mer omsorg behöver vi. Under de senaste åren har det skett stora förändringar i äldreomsorgen. Ålderdomshem har slagit igen, fler äldre både vill och förväntas bo hemma längre. Andelen äldre som får hjälp av hemtjänsten har minskat. Medan andelen som får hjälp av närstående ökat dramatiskt.
Andelen lågutbildade äldre som får hjälp av närstående utanför hushållet har ökat från 43 procent i slutet av 1980-talet till 58 procent år 2004-2005. Ansvaret håller på att flyttats från det offentliga till det privata.
Den så kallade Borg-kommissionen (leds av Per Borg) som har tittat på välfärdens framtida finansiering presenterade i mitten av juli en rapport om äldreomsorgen. De vill ha mer inslag av privat finansiering och kan tänka sig höga obligatoriska avgifter och obligatoriskt sparande av en del av inkomsten. Om kommissionens förslag blir verklighet kommer det att öka skillnaderna mellan rik och fattig. Framförallt kommer det att öka pressen på anhöriga. Den äldre med låg pension och stora behov kommer få vända sig till make/maka, vänner och barn för att få hjälp.
Borg-kommissionens rapport är en bra utgångspunkt för diskussionerna om framtidens äldreomsorg som måste föras. Men lösningarna måste vara andra än kommissionens. Alla ska ha råd att bli gamla och vara säkra på att få omsorg där behoven och inte plånboken styr.
De som burit upp vårt samhälle, arbetat och slitit för vår tillväxt och utveckling ska självklart få en bra ålderdom. Det ska vi betala tillsammans.