Artikelserien här i GT om vilka som äger Gotland har väckt en hel del uppmärksamhet. Det har varit alltifrån kommentarer om att det är helt ointressant och ovidkommande vem som äger fastigheterna till mycket bestämda synpunkter om varför det är som det är och vad som bör göras.
Vi har sett synpunkter från fastlandsboende som känner sig till uthängda och menar att de utan att vara skrivna här bidrar starkt till Gotlands och landsbygdens fortlevnad genom att rusta upp sina hus och handla lokalt. Reportagen har också blivit föremål för diverse analyser och ledarkommentarer. Ronnie G Lundin ger här bredvid sin syn på saken.
Ytterligare ett strå till den växande stacken kan vara ett stillsamt påpekande att de växande klyftorna i samhället förstärker den här bilden av att vi riskerar ett mer segregerat boende. I områden som betraktas som attraktiva blir fastighets-priserna så höga att bara folk med stora inkomster eller förmögenheter kan köpa och de har ofta sitt fasta boende någon annanstans.
Under perioden från ungefär 1990 har Sverige förlorat sin position som världens kanske mest jämlika land. Många anser att det görs för stort väsen av det, att en del fått betydligt bättre ekonomiska förutsättningar och en del sämre. Sverige har varit för jämlikt för sitt eget bästa har det sagts, ofta i ganska svepande ordalag.
Det ska löna sig att utbilda sig och att arbeta brukar det heta. De flesta håller nog med om det. Men när det kommer till frågan om hur stora skillnaderna kan vara utan att vi riskerar att tappa mycket av det som gjort Sverige till ett bra land att leva och växa upp i då skiljer uppfattningarna sig åt.
För att nu ingen ska behöva gå i taket i onödan vill jag direkt klargöra att jag inte anser att det är jobbskatteavdragen som är hela orsaken till att gotländska ungdomar inte har råd att köpa hus i attraktiva områden.
Men helt klart förstärker Alliansregeringens politik med avskaffad förmögenhetsskatt, regressiv fastighetsskatt, försämrade inkomstförsäkringar och transfereringar och så vidare klyftorna. Och i länder med större klyftor bor folk mer åtskilt. Vill vi ha det så?