Vem ska rädda Afghanistan?

Politik2006-09-19 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Natos befälhavare i Afghanistan vill ha 2 500 man till för att möta det ökade våldet i landet.
Men Sverige och andra länder som ingår i den Natoledda och FN-stödda fredsstyrkan Isaf (International Security Assistance Force) vill varken skicka fler soldater eller flytta dem man redan har i norra Afghanistan till södra delen av landet.
Där amerikanerna med stöd av britter, australiensare, kanadensare och nederländare nu för ett regelrätt krig mot de återuppståndna talibanerna.

Smugglare och krigsherrar
Britterna som också deltar i Isaf är redan hårt uppbundna i Irak och har inga fler trupper att sända. Tvärtom bönar de brittiska befälhavarna i södra Afghanistan förgäves om mer trupp och materiel.
Isafs behjärtansvärda men kanske inte helt realistiska målsättning var att "vinna afghanernas hjärtan" och säkra återuppbyggnaden i landet.
Men hur ska det gå till när USA fortsätter sitt krig i södra Afghanistan och praktiskt taget inga resurser avsatts för återuppbyggnaden?
Resultatet blir att Isaf får ägna sig åt att jaga fattiga bönder som inte ser något alternativ till opiumodlingen och de smugglare och krigsherrar som gör sig rika på denna hantering. Eller värja sig från angrepp från dessa.
Isafs uppdrag byggde på att amerikanerna redan hade säkrat freden i landet. Men den förutsättningen var inte för handen när Isaf bildades, och den är ännu mer avlägsen idag.
Den pågående offensiven mot talibanerna i södra Afghanistan visar att dessa kommit tillbaka på bred front. Inte överraskande med tanke att några verkliga framsteg inte skett och att den amerikanska krigföringen går ut över civila. Ingen blir omvänd av bomber.

Självmordsaktioner
Men de totalt 40 000 utländska soldaterna i Afghanistan kläms inte bara av talibaner, krigsherrar och opiumsmugglare. På senare tid har landet också drabbats av självmordsaktioner, uppenbarligen inspirerade av vad som sker i Irak.
Medan alla numera erkänner att kriget i Irak inte hade något att göra med al-Qaida och terrorismen, är det tydligt att kriget i Irak håller på att få återverkningar i Afghanistan.
Framtiden för Afghanistan ser allt annat än ljus ut, och kontrasterar mot den glättade bild som ofta förmedlas av svenska media. Den har nästan alltid handlat om flickor som fått gå i skola och kvinnor som sluppit bära burkan.
Det har möjligen gällt i huvudstaden. Ute i landet har verkligheten varit betydligt dystrare, inte bara för kvinnorna utan för befolkningen i allmänhet.
Där amerikanerna inte fortsatt jaga talibaner, har krigsherrarna styrt. Och de har inte haft det minsta till övers för demokrati och mänskliga rättigheter.
Opiumproduktionen har skjutit i höjden, smugglingen och laglösheten likaså. Resultatet kan avläsas i form av sjunkande priser på heroin på Londons och Stockholms gator.

Jakten på bin Ladin
Det hade inte behövt bli så här. I första omgången borde världen ha ifrågasatt stenålderstänkarna i Vita huset när de beslöt sig för att invadera Afghanistan i jakten på bin Ladin, innan andra möjligheter uttömts.
Vad de uppnådde var ju bara att al-Qaida gjorde sig osynligt och att krigsherrarna kom tillbaka. Men mest förödande var naturligtvis att USA släppte Afghanistan innan läget där stabiliserats och flyttade uppmärksamheten och resurserna till Irak.
Idag räcker USA:s resurser inte ens till för att hålla tillbaka talibanerna. Andra länder uppmanas att vara med och avsluta det här kolonialkriget och få landet på fötter igen.
Det blir inte lätt med tanke på Afghanistans geopolitiska läge och bedrövliga tillstånd. Om det ens är en uppgift för utländska trupper.