EU-kommissionen ska få en ny ordförande. Det är en viktig post, EU-kommissionen har stor påverkan på EU:s utveckling och ordföranden leder kommissionens arbete. När den nya kommissionsordföranden utses så sker det efter delvis nya regler. Det är medlemsländerna som via det Europeiska rådet ska föreslå kandidat till kommissionsordförande. Det ska dock ske efter ”lämpliga konsultationer” och med hänsyn till valen till Europaparlamentet.
Nu har man från partigrupperna i Europaparlamentet lanserat ”toppkandidater” inför Europaparlamentsvalet, som om EU var en enhetsstat och valet till Europaparlamentet ett vanligt riksdagsval där någon form av regeringsmakt stod på spel. Besked från partigrupperna var att den partigrupp som fick flest röster skulle få sin kandidat som ny ordförande i EU-kommissionen. Det skulle i så fall bli Jean-Claude Juncker, tidigare mångårig regeringschef i Luxemburg, eftersom han var den kandidat som den konservativa och kristdemokratiska EPP-gruppen ställde sig bakom.
Det finns många problem med Juncker som kommissionsordförande. Han har en stark inriktning på att stärka EU:s makt, när det är en riktning på det europeiska samarbetet som allt mer ifrågasätts av medlemsländernas medborgare. Inte heller kan Jean-Claude Juncker i någon normal mening anses ha ett folkligt mandat. Han är nominerad av EPP-gruppen, men även om den gruppen fortfarande är störst, så är det inte så att det i någon normal parlamentarisk mening utgör någon majoritet i Europaparlamentet. För väljarna i Sverige var det inte klart att en röst på Hökmark eller Adaktusson i EP-valet skulle ses som en röst på Juncker som kommissionsordförande. Partigruppen tappade dessutom stöd i valet.
Det största problemet är dock att det inte är parlamentets roll att föreslå kommissionsordförande. Fördraget är tydligt. Det är inte Europaparlamentet som ska föreslå ordförande i EU-kommissionen, den personen ska föreslås av medlemsländerna. Sedan ska ordföranden få stöd av en majoritet av Europaparlamentet.
Ministerrådet bör tydligt markera att det inte accepterar detta försök att utvidga parlamentets överstatliga makt på bekostnad av medlemsländernas inflytande. Visst ska nomineringen ske med hänsyn till valet till Europaparlamentet, men utslaget där kan likväl tolkas som en tydlig signal om att parlamentets makt inte ska öka ytterligare.
Europeiska rådet har en skyldighet att försvara de rättigheter som medlemsländerna har i Lissabonfördraget och inte i praktiken lämna i från sig ytterligare makt till Europaparlamentet. Det kan leda till att det blir en stökig tid innan en ny kommissionsordförande utses, men det ansvaret ligger på Europaparlamentet som i så fall försöker stjäla mer makt genom utpressning. Det är dags för rådet att sätta ned foten – det kan gärna föreslå en konservativ eller kristdemokratisk kandidat – men i så fall absolut inte Juncker.