LEDARE: Vem står bakom missilattackerna?

När röken skingrade sig efter nyårsnattens uppvisning i fyrverkerier fanns det dem som hoppades att så skedde för sista gången. Inte bara hund- och kattägare, som i vanlig ordning fick fullt upp med sina skräckslagna husdjur när det började dundra över hustaken någon gång runt tolvslaget. Nej, också en och annan politiker tänkte så. Socialdemokraternas Catharina Bråkenhielm, till exempel, som nyligen uttalade sig i frågan. Kristdemokraternas ledamot i justitieutskottet, Inger Davidson, kan också tänka sig ett förbud. Andra ledamöter i utskottet har talat om hårdare tillämpning av redan existerande lagstiftning.

Att gå på den norska linjen och totalförbjuda raketer lär nu inte bli aktuellt. Det regeringsbärande partiet avfärdar tanken helt. Skönt, tänker vi som ogillar när politiker leker mamma-pappa-barn med valboskapen.
Samtidigt kan man förstå hur Bråkenhielm tänker. Olyckorna hör till nyårsnatten som hummer och champagne. Människor begår misstag, i nyktert eller onyktert tillstånd (ofta efter lite för mycket av den sistnämnda varan) och ibland slutar det illa. Med brännskador, en förlorad hand, till och med ett förlorat liv. I år skadades en 16-årig pojke allvarligt när han träffades av en raket.
Ändå är allt inte riktigt som vanligt. För 16-åringen träffades av en raket som var avfyrad i hans riktning av någon annan. Och han var bara ett av många offer för sådana ligister. Problemen började redan dagarna före nyårsafton, när tunnelbanan i Stockholmsförorten Rinkeby fick stängas ner sedan någon skjutit av fyrverkerier inne på stationen.

Om den här typen av incidenter har blivit vanligare (och det verkar de flesta vara överens om) är det viktigt att utreda varför. Samtidigt häpnar man över formuleringarna i nyhetsmedia, där det underliggande budskapet tycks vara att raketerna bär skulden för oredan, inte ligisterna som avfyrar dem i ansiktet på folk. Meningen är naturligtvis inte att tillskriva fyrverkerierna moraliskt ansvar, det hade ju varit löjligt. Men ilskan riktas ändå mot dem som förser marknaden med fyrverkeripjäser, inte mot dem som bygger om dem till Katyushamissiler. Det är typiskt, men olyckligt.

Som alltid bör man komma ihåg att människor brukar leva upp till vad andra förväntar sig av dem. Det gäller i synnerhet när förväntningarna är lågt ställda. Smällare är förbjudna sedan många år tillbaka. Förbjuder vi raketer också kan vi lämna därhän alla förhoppningar om att kommande generationer skall lära sig hantera pyrotekniken med något som helst ansvar.
Man föreställer sig 40-talisternas barnbarn. Storögda av förundran tittar de fram under cykelhjälmen när pappa berättar om hur forna tiders nyårsfester utspelade sig under ett himlavalv satt i brand av färjsprakande explosioner. Det är ett skräckscenario. Nej, bättre då att sätta ligisterna på anstalt.

Ledare: Vem står bakom missilattackerna?