LEDARE: Vem står för den rätta andan?

Allmän jämmer riktas med jämna mellanrum mot Fredrik Reinfeldts regering och inte minst mot honom själv. En av anklagelseakterna går ut på att regeringen, som bland annat gick till val på att öppna upp det statliga utnämningssystemet, har kommit att bli lika god kålsupare som socialdemokratin i det avseendet. En annan att Reinfeldt själv skulle hänge sig åt så kallad bunkermentalitet genom att omge sig med en tät krets av förtrogna som håller avvikande röster ute.
Den främste av dessa förtrogna sägs vara finansminister Anders Borg. Men med en enda gest har han nu dragit undan mattan för all denna typ av kritik. Han har nämligen startat upp Expertrådet för studier i offentlig ekonomi, ESO.

Till synes en teknisk angelägenhet för nationalekonomiskt intresserade och ingen annan. Men det är en notis som rymmer mycket mer än så.
ESO fanns tidigare fram till strax efter valet 2002, som en fristående tankesmedja inom finansdepartementet, ämnad att stimulera den ekonomiska debatten.
Men då beslöt den dåvarande finansministern Bosse Ringholm att lägga ned den. Han gillade inte att det fanns personer som kom med analyser och synpunkter som han inte godkänt och som kunde motsäga hans egna uppfattningar.

Denna Ringholms inställning var talande för socialdemokraterna vid den tiden. De hade kommit att bli allt mer maktfullkomliga och ogillande inför samhällsröster de inte kontrollerade. Det var också efter valet 2002 som partiets missbruk av utnämningsmakten accelererade, och så småningom kom att bli ett av den borgerliga alliansens trumfkort inför den senaste valrörelsen.

Anders Borg visar upp en totalt motsatt inställning. Han inte bara startar upp ESO-rådet igen, han sätter dessutom socialdemokratiskt orienterad före detta riksbankschef, Lars Heikensten, som dess ordförande. Borg räknar kallt med att han inte kommer att gilla allt som rådet anför i debatten, men det är också det som är poängen. Han vill ha mothugg. Kvalificerat sådant.

Man kan förvisso invända mot alliansens sätt att hantera vallöftet kring regeringens utnämningsmakt. Men det är också viktigt vilka av den fria debattens instinkter som finns - eller inte finns.
Kan man tänka sig en socialdemokratisk minister agera på samma sätt som Anders Borg? Öppna för kritik mot den egna politiken i stället för att sluta sig inne i sin egen självtillräckliga värld?

ESO:s uppstartande påminner om den djupare anledningen till att den nuvarande regeringen förtjänar att sitta där den sitter. Den drivs av en anda som är väsensskild från socialdemokraternas.
En anda som handlar om levande demokrati.

Ledare: Vem står för den rätta andan?