Nu har den politiska ledningen för region Gotland deklarerat att problemet med rådjur på ön inte är en kommunal angelägenhet. Men är det över huvud taget någon myndighet som känner ansvar för vad som skett och som kommer att ske om ingenting görs?
Talar man med länsstyrelsens jaktvårdare avsvär de sig allt ansvar och hänvisar till en lag som lär ha tillkommit 1990 som förbjuder illegal inplantering av djurarter. De rättsvårdande myndigheterna har vad man vet aldrig följt upp vad som skedde eller kan ske framöver. När kommer älgkalvarna eller mårdhunden? Gruppen av jägare - organiserade eller ej - håller varandra om ryggen och skyddar de som en gång var grunden till den illegala inplanteringen. Miljö- och veganrörelsen omfattas tydligen av ett Bambisyndrom. För gu´ va´ söta dom är! Dessa vandrande fästingfabriker som ser till att borrelia drabbar allt fler och försäljningen av TBE-vaccin kan bibehållas på en hög nivå.
Jag kan förstå gruppen av jägare som känner behov av att kunna ge sig ut en lördagsmorgon för att skjuta på rörligt mål och fylla frysboxen. För substitutet lerduveskytte är liksom inte samma sak. Dessutom lär det smutsa ner naturen med bly säger Naturvårdsverket. En jägare i vänkretsen hävdar att den enda moraliskt acceptabla formen för jakt som gäller för honom är pysch-jakt. Där man smyger sig på villebrådet utan hjälp av hund eller drevkarlar. Därför går han alltid i skor försedda med svampmjuka sulor. Såväl till vardags som till smoking och frack. Och givetvis med ständigt avstängd signal på mobiltelefonen. Han darrar som ett asplöv från dess vibrator var gång man ringer till honom.
Vår region/kommunstyrelseordförande (31tecken!) som kommer från Sveriges framsida Västkusten, kommenterade skämtsamt rådjursbeslutet med - " De´ e´ la´ inge problem! De e´ bara att lägga dom på rätt grill! ".
Kanske ett illa valt råd den natten när en rådjurskrock har avlivat de första gotlänningarna som råkat få en rejäl rådjursbock över bilens grillgaller. Kommer vi att inom rimlig tid få besked om det är någon som känner ett ansvar för att ta tag i problemet? Hittills har det varit ett minst sagt ljumt intresse från alla parters sida.