Lennart Lindgrens artikel "Raoul Wallenberg räddade judar"(GT 27.1) förtjänar ett litet komplement.
Det finns två Wallenbergbilder nuförtiden. En är helgonet Wallenberg, som utförde underverk. Han ensam räddade 100 000 judar och fick de tyska bödlarna att backa brukar det sägas. Oförklarliga saker.
En av flera livräddare
Den verklige Wallenberg går däremot att förklara. Mannen gjorde inte allt själv. Han var medlem i ett helt svenskt diplomatiskt räddningsteam som var i full gång när han kom ner till Budapest sommaren 1944. Den unge överklassaren var en av flera livräddare. De svenska diplomaterna hade med UD:s välsignelse utvecklat ett "byråkratiskt motstånd" mot den nazistiska judeutrotningen i Ungern.
Inga vita bussar
Judar fick svenska "skyddspass" och/eller ett svenskt boende, vilket gav ett visst skydd åt tusentals personer. (Några transporter till Sverige i stil med de "vita bussarna" fick svenskarna aldrig igenom.)
Samma höga ämbetsmän som i början av kriget nekat judar att fly till Sverige, såg det från slutet av 1942 som en plikt att rädda dem.
Varför denna helomvändning? Förintelselägren blev kända just då och blev en ögonöppnare. Men det behövs mer för att få en svensk byråkrat att tänja på lagar och förordningar. Avgörande för UD blev att Hitler skulle förlora. Sverige var i skriade behov av pluspoäng i USA, den kommande segraren, efter all handel in i det sista med tyskarna. Räddningsaktionerna i Budapest gav mycket positiv publicitet!
Behövde ett karriärjobb
Den dynamiske Wallenberg, som behövde ett karriärjobb, anställdes tillfälligt av UD och försågs med kontanter av amerikanerna.
Rätt man på rätt plats i rätt ögonblick! Hur många han räddade är omöjligt att säga. Den som "räddades" ena dagen kunde dödas eller föras bort nästa. Tusentals - är inte det nog?