Vems ansvar är biltillverkningen?
Foto: Anna Littorin/SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och i båda fallen handlar det förstås om samma sak. Vem har det ekonomiska ansvaret för en industri som inte bär sig?
IF Metalls ordförande Stefan Lövdén hävdar utan vidare att hela vår välfärd står och faller med den svenska fordonsindustrin. Det är ett av de mera rysansvärda uttalandena som har hörts under krisen. För om så vore fallet, då är vår välfärd riktigt illa ute. Ett land bör för det första inte göra sig beroende av en enda försörjningsbas, och för det andra bör det i alla händelser inte vara något så extremt konkurrensutsatt som biltillverkning.
Frågan om Volvo handlar om mer än de arbetstillfällen som ligger i potten. Det handlar om vilken grundprincip staten och i förlängningen hela samhället skall inta i frågan om statligt ägande.
Till skillnad från i många länder vidhåller den svenska regeringen en förnuftig om än inte nödvändigtvis populär åsikt, att staten inte skall upprepa turerna från varvskrisen och låta skattebetalarna stå för notan, oavsett ekonomisk bärighet. När budet om Fords planer kablades ut över världen i måndags blev förstås trycket stort på regeringen att gå in som ägare, men näringsminister Maud Olofsson har visat prov på både omdöme och hållfasthet i sin vägran att agera penningpåse.
"Om det här är förlustaffärer för Ford och många andra bilföretag runt om i världen också har förlustaffärer, då ska vi inte slarva med skattebetalarnas pengar", är hennes helt riktiga inställning. I grund och botten är frågan varför staten skulle vara en bättre biltillverkare än privata aktörer. Och, om den nu inte är det som är frågan, varför just Volvoanställda har speciell rätt till skattemedel för att slippa bli arbetslösa när sådana privilegier inte kommer andra till del. Volvo är stort, javisst, men har störst rätt?
Det är svårt att sia om framtiden i detta. Kanske kommer regeringen till slut att bli tvungen att gå in med någon form av nödsatsning om stöten mot Västsverige helt enkelt blir för kraftig. Men till dess gör den helt rätt i att hålla huvudet kallt.