Den nu nästan färdigställda kajen för kryssningsfartyg beslutades 2014.
Den nödvändiga anslutningen för fotpassagerare omnämndes snart därefter i media. Så då är min fråga: hur det är möjligt att under så många år kunna borra ner huvudena i ”Icke ha Råd-husets” kaserngård så effektivt att inte ens bygglov är klart per i dag?
En enda liten justering av projektledningens uppdrag för kajbygget var nödvändig:
Upphandla konstruktionsarbete för gångbro.
Söka bygglov. Koordinera med Trafikverket.
Upphandla bygget tillsammans med regionens enhet för detsamma.
Inlämna ovanstående till beslut.
Eftersom huvudena dök upp ur sanden nyligen har en upphandling av en provisorisk bro annonserats 18 december 2017. Kostnaden för denna är totalt onödig så det minsta att begära av ansvariga politiker och tjänstepersoner är att redovisa hur stor del av denna kostnad var och en bär.
Eftersom en statsminister P avskaffade tjänstemannaansvaret (Regeringens proposition nr 78 år 1975) så är det endast den ”moraliska” andelen av underlåtenhet i ämbetena jag anser ska redovisas. (Vilken tur?)
En fungerande lösning på toalettfrågan är ännu ett bevis på mentaliteten i strutsfarmen. Är det sista gången vi kommer drabbas av vad som är beskrivet ovan?
Jo, i samma utgåva av GT söker Region Gotland en ”Verksamhetsutvecklare och ledningsstöd” till regionstyrelseförvaltningen.
Denna person kan föreslå aktiviteter till exempel ”Denna vecka kanske ni vill rita. Försök rita en bro.”
En annan aktivitet är dela ut varsin Visbykarta och ge uppdrag att markera platser för toaletter.
Ett sista tips till avdelningen för toatömning.
Antingen måste tunnan tömmas eller ringen höjas!