Vett och etikett: Du är gott nog
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Som bekant avvecklades niandet under den så kallade Du-reformen under slutet av 60-talet. Det finns många myter om reformen. En del unga tror att det handlade om ett politiskt beslut. Det gjorde det inte. I stället var Du-reformen ett slags underifrån-rörelse. Sitt genomslag fick den med dåvarande chefen vid Socialstyrelse, Bror Rexhed. Det är också med honom de flesta förknippar Du-reformen.
En annan vanlig missuppfattning är att Du-reformen var del av en radikal vänsteromstöpning av samhället. Visserligen sammanfaller reformen i tid med den så kallade 68-andan, men det finns skäl att undra om inte niandet hade försvunnit av sig självt.
Det som var speciellt med Du-reformen var att ingen tycktes sakna det gamla systemet. Allting blev plötsligt lättare, och det tycks inte ha funnits några större motståndsfickor vid sidan av riksdagen och hovet.
Skälet till att Sverige kunde avskaffa niandet var att formen aldrig passat in i den svenska kulturen. Du-reformen synes ha varit efterlängtad av hela befolkningen. Traditionellt har förvisso titlar använts vid tilltal i Sverige. Men det opersonliga "ni" var till del ett övertagande ifrån tyskan. Språkligt växte ordet fram som ur den äldre pluralformen "I". Men den sociala användningen influerades av tyskan - där ordet kan användas för att skapa rangförhållande och distans. Man kunde förefalla hövliga samtidigt som man markerade distans till sitt tjänstefolk.
När vi nias av expediter bjuds vi med andra ord inte nödvändigtvis på en artighet. Vi får också uppleva ett avståndstagande. Skulle expediterna varit intresserade av att vara artiga på riktigt skulle de använt en titel. Men så långt tycks deras instruktörer inte ha tänkt.
Duandet har gamla rötter i Sverige. Till skillnad från andra europeiska länder hade Sverige aldrig något väl utvecklat feodalsamhälle, och klasskillnaderna på den svenska landsbygden var inte lika stora som på kontinenten.
När statsvetare gör internationella jämförelser som handlar om saker som kvalité i välfärdssystem och avsaknaden av korruption håller de fram social jämlikhet som en avgörande faktor. Kanske är den svenska jämlikhetskänslan - med allt vad den inneburit av jantelag och ibland missunnsamhet - en viktig tillgång för vårt samhälle.
Duandet är ganska bra. Det pekar mot förtrolighet och gör att vi snabbt komma till sak, utan att vi behöver tassa runt och fundera över vem som är högst i rang. Det ligger långt mer respekt i ett ärligt "Du" än i ett snorkigt "Ni". Därför ska vi slå vakt om Du-reformen. Du räcker gott.