Vid den stora branden på Torsburgen 1992 fanns värnpliktiga att kalla ut för att bekämpa branden. Gotland var rustat för att klara den form av katastrofer som vi måste vara beredda på.
Det är vi inte nu, men återinförd militär värnplikt är inte vad vi behöver. Den gamla föreställningen att man måste vara beredd att försvara sig med svärd i hand är svårutrotad. Att bekämpa inbillade ryska (!) u-båtar 1993 kostade hundratals miljoner.
Men ingen var beredd på att ett stort fartygs undergång på Östersjön 1994 eller en tsunami i Thailand 2004 betydde att många hundra omkomna svenskar måste tas om hand.
Det är dags att rusta, inte mot ett militärt anfall från Ryssland, som ändå ingen tror på, utan mot de katastrofer som faktiskt inträffar men som är omöjliga att förutse. Det låter som att det skulle vara omöjligt. En modern krisberedskap behöver ha mer fantasi än en militär stab.
Den stora branden i Västmanland satte krisberedskapen på prov. När Västerås stad berättar om den lägger jag märke till att tänkandet saknar varje anknytning till militär beredskap. Inte ens ”hemvärn” nämns. Här talas om säkerhetschef, beredskapssamordnare, säkerhetsingenjör.
Man övar för att klara att en skola har brunnit ner över natten, eller att en del av samhället står utan elström. ”Det är farligt att bara förbereda sig för en typ av kris”, säger säkerhetsingenjören. Naturligtvis väntar sig ingen att alla tiders största skogsbrand ska inträffa, ”så det gäller att ha beredskap som kan möta olika typer av kriser”.
Militären är känd för god ledarskapsutbildning, den kan säkert överföras till en modern, civil organisation. Västerås satsar på krisledningsutbildning. Kommunens chefer tränas i samma ledningsmetodik som poliser, militärer och räddningstjänst. Man breddar beredskapen för de typer av kriser som inträffar i ett modernt, sårbart samhälle.
Vi vet att beredskapen vid de katastrofer jag nämnde ovan var skamligt usel. Skogsbranden ger en ny påminnelse. Kan våra politiker klara att tänka om? Att föra över de stora resurserna till den katastrofberedskap vi faktiskt behöver.
En brand som den här kostar miljarder i pengar för samhället. Men att vara beredd, att i bästa fall kunna förhindra en stor katastrof, det sparar pengar. Hur mycket får vi förstås aldrig veta.