I gårdagens tidning kunde vi läsa om "mjödbussen" Expedition Lokalt Mjöd som reser land och rike för att samla in honung som används till att brygga lokalproducerat mjöd.
Tankarna för mig till gårdsförsäljning. Förslaget är att gårdar som producerar vin och andra alkoholhaltiga drycker skall ges möjligheten att även sälja produkten på plats. Framförallt skulle gårdsförsäljning göra vår turistnäring mer attraktiv.
Om en turist besöker en vingård idag har den ingen möjlighet att köpa med sig vinet på plats. Istället måste turisten ta sig till systembolaget och där göra en beställning. Processen är minst sagt omständig.
Företag som Expedition Lokalt Mjöd vittnar om behovet av att reformera alkoholmonopolet. Företaget vittnar också om bristen i att begränsa en uppluckring av alkoholmonopolet till att omfatta gårdsförsäljning. Mobila mjödbussar borde rimligen möta samma utmaningar som den lokala vinproducenten.
Staten har en otroligt komplicerad relation till alkohol. Monopolstrategin finns för att stävja alkoholproblemen i samhället. Samtidigt agerar Systembolaget som ett företag och etablerar nya butiker där det finns ett kundunderlag.
Finns det ärligt någon som tror att ett stort företag som säljer alkohol på den svenska marknaden leder till att färre dricker än om vi hade flera mindre aktörer?
Efter avskaffandet av apoteksmonopolet har vi inte kunnat se något missbruk från marknadsaktörerna. Vi har en kulturell yrkesstolthet i Sverige som uppmuntrar till seriösa aktörer. Av samma anledning skulle vi kunna hantera ett avskaffande av alkoholmonopolet och ersätta det med ett licenssystem.
Den höga punktskatten på alkohol skulle fortfarande finnas kvar utan systembolaget och på så sätt minska konsumtionen. Det socialpolitiska ansvaret kan staten också ha kvar. Det enda man förlorar på att avskaffa alkoholmonopolet och ersätta det med ett licenssystem är att staten förlorar ägandet över ett företag. Att äga och driva företag skall staten ändå inte sysselsätta sig med.