Vi behöver inte högre löner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraterna tror sig tvungna att hålla fast vi de fackliga idéerna. Dessa passade bra för 100 år sedan, när de flesta arbetare hade så usla löner att det inte gick att leva på hederligt arbete. De passade bra ännu för 50 - 60 år sen. Då kunde man hävda "den solidariska lönepolitiken". Lägg ner olönsamma industrier! Det kommer nya med mer lönsam produktion.
Allt fler i utanförskap
Den politiken har helt enkelt nått vägs ände. Jobben har slimmats och effektiviserat så långt att det krävs 100-procentigt produktiva arbetare för att motsvara kraven. Allt fler människor klarar det inte. Ericsson har länge drivit föreställningen att med mer utbildning kan alla få jobb.
Nu är det inte så. Även akademiker med examen går arbetslösa. Ändå är det verkliga problemet de många som helt enkelt inte lever upp till arbetsmarknadens krav.
Ericsson påstår att Moderaterna driver mot en sektor med lågavlönade servicejobb. Mot det kunde Socialdemokraterna bara erbjuda förtidspension. Allt fler hamnade i detta utanförskap som Moderaterna vann valet 2006 på att dra fram i ljuset. Motdraget från Socialdemokraterna var "Göran Perssons ’jobben kommer’ 2006 och i år Mona Sahlins (Hanna Westeréns!) tal om att vara snälla mot varandra" (Dagens arena).
Fackens lönekrav
Socialdemokratins tillbakagång och arbetsmarknadens uppsplittring har pågått i flera årtionden. Främst genom fackförbundens benhårda krav på lönehöjningar i procent, som naturligtvis ger mycket mer till dem som redan har höga löner.
Förutsättning för hela den politiken har varit den ständiga tillväxten. De anställda måste få mer pengar för varje år så att de kan konsumera mer. Det är det som håller i gång hjulen i industrin. Och därifrån kommer välfärden.
Tror vi, trots att alla våra konsumtionsvaror kommer från låglöneländer. Nu börjar allt fler inse att vi ägnar oss åt en våldsam överkonsumtion både i förhållande till resten av världen och till jordens faktiska resurser. Som jag ser det måste de här två sanningarna kombineras. De anställda i Sverige behöver inte högre lön. Tvärtom kunde de flesta klara sig med mindre. Inte köra bil så mycket, inte flyga utomlands varje år.
Att göra som Metall gjorde när finanskrisen slog tvärstopp i industrin. Man gick med på sänkt arbetstid och sänkt lön, för att arbetskamraterna skulle få behålla jobbet. Det kan jämföras med vår offentliga sektor där kommunen måst säga upp ett 100-tal i vården för att klara lönehöjningarna.
Varför är det så fult med jobb i tjänstesektorn? De sliter inte på ändliga resurser. De kräver inte hög utbildning. RUT-avdraget har betytt både nya meningsfulla jobb och högre livskvalitet för de högproduktiva. Vi behöver dem också. Vi mår inte bra av att vi inte längre har råd med dem som smörjer hjulen, så att säga.
Föråldrade bindningar
Det är inte de gamla Socialdemokraterna som skall sopa golvet med nya Moderaterna (som Ericsson skrev i en tidigare ledare). Socialdemokratin kan göra sig fri från föråldrade bindningar och bygga en politik för solidaritet både med medmänniskorna och med jorden. Miljöpartiets framgångar i det här valet visar väl att det inte är omöjligt.