"Varför behöver även ingenjören och universitetsläraren få mer i plånboken?" Den frågan ställde Liberal kommentar i Gotlänningen nyligen.
Jag har funderat på den frågan rätt länge, och retat en del fackföreningsfolk med den. Den som har en lön som ger allt hon behöver och en hel del därtill, behöver hon verkligen ännu mer pengar?
Det liberala svaret är: "ökad lönespridning ... någonting positivt och rättvist." "...konkurrensen om attraktiv och lättrörlig arbetskraft ökar till följd av globaliseringen."
Avgör lönen ditt värde?
Då menar man att de duktiga och välutbildade är ett begränsat antal, de måste betalas väl för att alls stanna här, med våra höga skatter. Samma argument som används när företagschefer och bankdirektörer får tiotals miljoner kronor i årslön.
Socialisten menar att det är ökad jämlikhet, mindre skillnader, som ger rättvisa och ett blomstrande samhälle. Med god utbildning till alla kan man ge alla lika bra förutsättningar. Vi har nog tyckt att Sverige var ett exempel på att det stämmer.
Sedan utbildningen breddades för alla, och alla fick möjlighet att studera vidare, har det allmänna välståndet ökat mer än vi trott var möjligt. Visst skymtar det igenom i det liberala resonemanget att det är lönen som avgör ditt värde som människa. Du skall ha högre lön därför att du är duktigare och viktigare än andra! Det synsättet är numera helt accepterat av vänstern.
Öns ordförande för Lärarförbundet skriver insändare där han minst tre gånger upprepar kravet: "högre lön till lärarna..." Det är ingen tillfällighet att han är tidigare vänsterpolitiker. Vänstern stöder alltid lönekampen.
En av arbetarrörelsens stora idéer var tanken på arbetets värde; allt hederligt och samhällsnyttigt arbete har ett värde i sig. Utbildning är en förmån, som förhoppningsvis ger ett mer stimulerande jobb. Ändå är allt det enkla, okvalificerade arbetet lika viktigt för samhället. Varför har då vänstern hamnat i gruppegoismens träsk? Det tycks mig att liberalernas och vänsterns strävanden numera sammanfaller. Vårt jobb är viktigare, vi är bättre utbildade än somliga andra. Därför skall vi ha mer pengar!
Välgörenhet eller bidrag
Att många människor inte hänger med i utvecklingen, det klarar liberalerna med privat välgörenhet. De välbeställda måste dela med sig. För vänstern är det generösa bidrag som gäller, hög a-kassa, bra sjukpenning, förtidspensioner. Det första är förnedrande för dem som tar emot välviljan. Det senare lägger i längden för höga skatter på dem som arbetar. Finns det andra modeller?
Människan är av naturen självisk, småsint, inställd på sina egna intressen. Men hon kan också vara generös, storsint, villig att se till sin nästa. Människan blir aldrig nöjd, vill ständigt ha mer. Men hon kan också avstå, när nöden så kräver. Under andra världskriget sänkte svenskarna sina materiella anspråk mycket kraftigt. Alla fick avstå att köra bil. Privata bilar ställdes upp med däcken avtagna för militärt bruk. Till och med kaffet fick man avstå. Men vi led ingen nöd.
Priserna på attraktiva bostäder fortsätter att stiga. Vi lär kasta en tredjedel av den mat vi köper. Att shoppa är mångas främsta nöje. Visar inte det att vi har för mycket pengar? Allihop. Vi behöver inte mer, som både liberalerna och vänstern tror.
Kunna avstå en hel del
Nu är läge att öva sig i generositet. Om vi tar bättre vara på det vi har, behöver vi inte ännu mer. Vi skulle helt frivilligt kunna avstå en hel del. Problemen med förödd miljö och klimatförändringar är ett mycket större hot mot oss alla än Hitler var den gången.