Kan vi lära av historien? Ja självklart. På 1930-talet växte nazismen fram och tog makten i Tyskland. Så skedde inte i Sverige, utan istället kunde den svenska Socialdemokratin tillsammans med Bondeförbundet bygga det svenska folkhemmet med starkt minskande arbetslöshet och ökad välfärd. I Tysklands blev det krig och död.
Detta har den briljante Björn Elmbrant skildrat i boken ”Innan mörkret faller.”
Av den historieskildringen kan vi lära oss mycket. Björn Elmbrant sammanfattar det i råd om vad vi ska undvika och ge akt på för att bryta den destruktiva utvecklingen i Sverige och Europa, som nu genomgår.
Det handlar om ekonomisk politik. Istället för den förödande åtstramnings- och lönesänkarpolitiken, som bara ökar klyftorna och gör en grupp oerhört rika och en annan grupp oerhört fattiga, måste man satsa på en ekonomisk politik som ökar efterfrågan.
Då måste staten spela en stor roll, för detta klarar inte marknaden själv. Det andra målet måste vara att stärka sammanhållningen i samhällen, så inte grupp ställs mot grupp och vi får en allt större segregering, som inte bara syns i skillnader i inkomst, utan också i utbildning, socialt, hälsomässigt och livslängd.
Istället för sänkta löner bör lönerna höjas och staten bör satsa stort på att bygga bostäder, vägar, broar och järnväg, liksom att utforma beredskapsarbeten för arbetslösa.
På 1930-talet knäcktes arbetslösheten, fattigdomen och nazismen med beredskapsarbeten, där nyttigt arbete utfördes till anständiga löner betalda av staten.
Detta satte fart på efterfrågan, som gynnade det totala näringslivet, vilket gav stora vinster åt näringslivet och ökade efterfrågan på arbetskraft för att kunna möta den ökade efterfrågan på varor och tjänster. Det är den raka motsatsen till den stenhårda åtstramningspolitik som sedan 1980-talet härjat i Europa och i Sverige har bara lett till kris efter kris. Den nyliberalt dominerade marknadsekonomin har inte ökat välståndet för alla, utan har lett till ekonomiska kriser på börsen, i bankerna och att vi idag har en arbetslöshet på sju-åtta procent istället för en önskvärd på max fyra procent.
Den nyliberalt dominerade kapitalismen har misslyckats och nu måste staten och den Socialdemokratiskt ledda regeringen rädda kapitalismen från sin egen undergång. Den svenska Socialdemokratin har alltid varit reformistisk och försökt att tygla den ohämmade kapitalismen och fördela vinsterna mer jämlikt.
Denna fördelningsmekanism har satts ur spel och klyftorna har ökat både genom den Socialdemokratiska vilsenheten under 1980-1990-talen och att sedan av högern med Reinfeldt och Borg som genomförde systemskiftet med gigantiska skattesänkningar och dråpslaget mot facken med höjda a-kasseavgifter.
Istället för överskottsmål och räddhågsen skattepolitik borde skatter med fördelningspolitisk udd höjas. De som tjänar och äger mest ska få chansen att bidra mest till välfärdens finansiering.
Skatte- och lånepengar ska användas till att investera i utbildning, bostadsbyggande och till finansiering av kommunernas välfärd.
Politiken måste ta kontroll över kapitalismen för att rädda den och demokratin. Annars väntar de allt starkare extremisterna som med våld, rasism och ökade klyftor formar verkligheten.
Kan socialdemokraterna gå i spetsen för att bryta dödläget?