Höstregnet strömmar och datorn kräver omstart för att komma igång. Det verkar bli en sådan dag. Ovanpå allt ska man behöva skämmas.
❑ Skånepolisen registrerar romer. Det finns flera register, de innehåller vuxna, barn och gamla och är uppenbarligen uppbyggda på etnicitet, inte på misstanke om brott.
Naturligtvis är de olagliga. Och det är den rättsvårdande myndigheten polisen som ägnat sig åt olagligheterna. De som vi trodde skulle försvara våra värderingar visar sig stå för helt andra. Förflugna ord om invandrare i piketbussen var inte ett ensamt undantag. Sverige brukar hålla hög svansföring i frågor om olika behandling grundad på etnicitet. Nu får vi skämmas.
❑ Biståndsmedel har i flera år gått till löner i regeringskansliet. Inte bara till handläggare som arbetar med biståndsfrågor, vilket möjligen kan försvaras, utan till statsråd och statssekreterare.
Bistånd är medel som är avsedda för världens allra fattigaste, för uppbyggnad, för framåtskridanden. Alla vi som kämpat för att Sverige ska lägga en procent av statsbudgeten på bistånd för att markera att vi som rikt land har ett ansvar också för världen utanför kan stå där med våra långa näsor och skämmas över vårt land.
Det är inga stora pengar i sammanhanget men varför ska just biståndet drabbas av detta sätt att resonera? Inte tas socialministerns bistånd av socialförsäkringspengar eller justitieministerns av kriminalvårdens anslag. Såhär gör andra också säger utrikesministern (M) i sedvanlig teflonstil. Men inte skulle regeringskansliet ändrat på den här metoden, som de gjort i årets budget, om man inte insåg att den var skum. Att inte heller Socialdemokratiska regeringar har helt rena händer i det här avseendet gör inte saken på något sätt mer ursäktlig.
❑ Koldioxidhalten i atmosfären ökar, temperaturen stiger långsamt men obevekligt och polarisen håller på att smälta. Extrem väderlek som torka och översvämningar drabbar i första hand de av jordens innevånare som har de sämsta förutsättningarna att tackla den. Men också oss på sikt. Och alla som kommer efter oss.
Alldeles för lite görs åt klimathotet av alldeles för få. Risken är uppenbar att vi missar målet att stoppa uppvärmningen vid två grader.
Här är skammen fördelad över alla med någon som helst makt att förändra på olika nivåer inklusive oss som inte kräver mer av våra företrädare - och inte gör tillräckligt själva. Att IPCC träffas i Stockholm är knappast någon tröst.
Det går för det mesta men vissa dagar är det svårt att hålla humöret uppe.