När du öppnar ett paket så är din reaktion över vad som finns i mycket beroende på dina förväntningar. Om du har alltför höga förväntningar så är risken uppenbar att du blir besviken.
När jag för en dryg vecka sedan mötte Trafikverket och dess generaldirektör Gunnar Malm försökte jag därför vara så nollställd som bara möjligt. Nu skulle det definitivt visa sig vad alla uppvaktningar, underskrifter, demonstrationer, politiska kontakter, personliga inspel och lobbying i allmänhet hade gett för resultat. Så även om jag försökte vara nollställd fanns det givetvis också en del positiv förväntan.
Det dröjde inte så värst länge innan jag i föredragningen förstod att det inte var något alltför genomgripande som inträffat sedan förra mötet i januari.
Visst finns det öppningar i en del skrivningar men inte alls de försäkringar som gotlänningarna hoppats på. Och då inställer sig givetvis frågan om förhoppningarna varit för högt ställda eller om det bara följer det givna mönstret om att trafiken redan kostar statskassan för mycket.
I onsdags hade Trafikrådet ett hastigt inkallat sammanträde där alla fick delge sina synpunkter och tankar på vad Trafikverket presenterat.
Kring de gotländska ståndpunkterna finns det en stor enighet men i bedömningen av underlaget inför upphandlingen finns det ett brett spektrum av åsikter. Alltifrån Gotlandsupprorets vilja att avbryta upphandlingen till den moderata synen att detta skall nog bli bra i slutändan.
En avbruten upphandling skulle innebära förhandling direkt med nuvarande operatör och jag bedömer det som utsiktslöst att få ett sådant politiskt beslut på nationell nivå.
Sedan måste moderaterna ha kunskap som inga andra har när de så självklart ställer sig bakom upphandlingsunderlaget. När sedan den moderate ledarskribenten jämför prissystemet med apartheid (enligt Wikipedia rasåtskillnadspolitik och det samhällssystem som rådde i Sydafrika från 1948 till 1994) är vi inne på moderat historielöshet och övertoner.
När andra delar av landet söker infrastruktursatsningar på miljardnivå för att kunna korta restider med minuter så ska gotlänningarna vara nöjda med försämringar av nuvarande standard. Svårt att hitta det positiva med försämringar och ännu svårare att med detta underlag se regional utveckling. LRF var väldigt tydliga på den här punkten på Trafikrådet. Jag är i högsta grad orolig men inser samtidigt att det nu gäller att arbeta än mer intensivt för att säkerställa de ekonomiska förutsättningarna på en rimlig nivå i det nya avtalet.
Vi fortsätter att söka lösningarna på politisk nivå och våra frukostmöten med partierna under Almedalsveckan är ett mycket bra tillfälle. Men dessförinnan träffas Trafikrådet ånyo för att komma vidare från de första åsikterna till konkreta planer för hur vi ska nå det bästa för Gotland.
Även om det idag kan se mörkt ut vill jag ändå tro att den dag det blir klart med ett tioårigt färjeavtal från den 1 februari 2017 skall jag bli positivt överraskad. Så vi kämpar vidare och ger definitivt inte upp!