Replik till Lars Anders Johansson, 17/8, GA
Lars Anders Johansson skriver i Gotlands Allehanda den 17 augusti, utifrån uppgifter i en artikel av Ola Wong i Svenska Dagbladet, att länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet uppmanar arkeologer att destruera fornfynd vid utgrävningar. Av texterna får man intrycket att värdefulla kulturföremål som borde bevaras, systematiskt förstörs vid arkeologiska undersökningar. Det stämmer inte.
Arkeologiskt fyndmaterial består av allt möjligt, från olika typer av trasiga föremål till djurben, lerklining från husväggar, slagg från tillverkningen av järn- och bronsföremål och liknande. Att spara allt detta är inte motiverat, varken vetenskapligt eller av kostnadsskäl.
När det gäller järnföremål är de oftast mycket korroderade och har övergått till att bli klumpar av rost. Att låta ett sådant föremål bli konserverat för höga kostnader är ofta inte motiverat utifrån det vetenskapliga värdet.
Det har dock förekommit att metallföremål med ett högt vetenskapligt värde och bevarandevärde kasserats. Det är beklagligt. Det strider dessutom mot Riksantikvarieämbetets regelverk, som betonar att gallring av fynd alltid ska göras med stor försiktighet och tydligt motiveras utifrån den vetenskapliga inriktning som beslutats.