Vi handlar för 465 miljarder
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att shoppa börjar bli en fritidsaktivitet. Istället för att åka ut på landet under helgen åker man till shoppingparadis. I en del affärer finns restauranger och caféer. Du ska kunna ta en fika medan du funderar på om du ska köpa de där byxorna eller inte. Kedjorna vill inte att shopping ska vara något som du gör bara för att du måste, det ska vara just en fritidsaktivitet som upptar en eller flera dagar i veckan. Budskapet är enkelt, du blir lycklig av att handla. Allt med USA som förebild.
"Den som har flest prylar när han dör vinner", är en skämtsam textrad som finns på muggar, tröjor och liknande. Men det är inte bara ett skämt längre. Vi lägger oerhört mycket pengar och tid på shopping. 2002 uppgick försäljningen i detaljhandeln (handel direkt till konsument) i Sverige till 465 miljarder kronor. Den ökade handeln är en del av en samhällsförändring.
Marknadsekonomin accelererar. Vi handlar mer och därmed växer marknaden och företagen, företagen får också större möjligheter till vinster. I sig är det inte negativt. Det man kan vara orolig över är att vi släpper över allt mer makt till marknaden. Genom att vi säljer ut bolag och släpper in privata företag på tidigare reglerade marknader så ökar företagens makt. Vi får mindre att säga till om och får mindre makt att påverka företagens agerande. Vi kan endast välja vilket företag vi vill handla av.
Där vi handlar finns en mängd företag att välja mellan, men samtidigt ser vi tendenser till monopol. Företag köper upp vandra och det är inte ovanligt att samma kedja har flera butiker i en stad. Än så länge har Gotland ett ganska varierat utbud, men vi ser hur de stora kedjorna etablerar sig en efter en. I varje stad hittat vi samma kedjor. Det är naturligtvis ett hot mot de mindre butikerna. De stora kedjorna pressar priserna. Prispressen är bra för konsumenten i ögonblicket, men på sikt inte alltid så bra för världen.
Prispressen kan ske genom att varorna produceras i låglöneländer med dåliga villkor för de anställda, till och med barnarbete kan förekomma. De handelsanställda är också en utsatt grupp, de har dåliga avtal och låga löner. Flera kedjor anställer inte heller på heltid. Det är bara cheferna som har heltidsanställning, de andra får klara sig på deltider och försöka hoppa in för andra för att få till en bra lön.
Marknadsekonomin har kopplat ett tydligt grepp om oss. Den har fått oss att börja se shopping som en hobby och genom reklamen säljer man en livsstil till oss. Genom att inte använda vår konsumentmakt ser vi till att orättvisorna bibehålls i världen. Anställda i butikerna får fortsätta arbeta deltid med låga löner, kvinnorna i tredje världen får fortsätta producera våra varor under vidriga förhållanden.