Vi har pengar till Bussiga kortet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den summa det handlar om ifråga om Bussiga kortet i stadstrafik är 0,7 miljoner kronor. I kommunalekonomiska sammanhang en mindre summa; inte minst sett i ljuset av vad vi får för pengarna.
Pengar till det viktiga
Om vi ens ska ge oss in i en debatt om ansvarstagande kan det vara läge att ta upp den motion som Stålhandskes partiordförande på Gotland, Gustaf Hoffstedt (m), skrev för en tid sedan, om att låsa Åhlénsgaraget nattetid.
Enbart låsanordningen uppskattades då kosta cirka 0,5 miljoner kronor; åtgärdens betydelse för det gemensamma bästa var ytterst oklar. (Bussiga kortet däremot har som jag, och många med mig, ser det, en klar betydelse för det gemensamma bästa, och är och förblir en satsning på våra unga.) År 2007 genomförde borgerligheten på Gotland en kommunal skattesänkning med en prislapp på 12 miljoner kronor; miljoner som hade suttit väldigt fint när budgetpusslet ska läggas. Att ekonomin inte tillät den typen av skattesänkning framstår som alltmer uppenbart. Skattesänkningen skulle också kunna kallas vid sitt rätta namn: oansvarig.
Skrota vårdnadsbidraget
På barn- och utbildningsområdet förekommer till exempel det bakåtsträvande vårdnadsbidraget som kostar kommunen några nätta miljoner om året. För oss socialdemokrater är det självklart att skrota vårdnadsbidraget vid valseger, vilket bara det frigör en hel del pengar.
Finansiering av Bussiga kortet kommer inte att vara ett problem vid en socialdemokratisk valseger. Det handlar helt enkelt om prioriteringar. Satsningar på unga människor är i min värld allt annat än ansvarslöst. Stålhandske antyder att det skulle vara andra ungdomsprojekt som får stryka på foten för att Bussiga kortet i stadstrafik ska kunna återinföras.
Det får mig att undra om Stålhandske anser att de 0,7 miljoner kronor som drogs bort från kollektivtrafiken har använts i någon annan satsning på ungdomar.
De unga krisens förlorare
Det vore i så fall intressant att veta vilken. Om så inte är fallet är ju de unga krisens förlorare i alla fall, vilket borgerligheten tidigare lovat att de inte skulle bli!
Jag tror att Christopher Stålhandske vet likaväl som jag att det här inte först och främst är en finansieringsfråga, utan en ideologisk fråga. Huruvida vi som betalar skatt är beredda eller ej, att betala kollektivtrafik för dem som ännu inte gör det.
Jag är beredd att göra det. Christopher Stålhandske är det uppenbarligen inte. Tydligare än så här kan det knappast bli, varför ytterligare debatt mellan Stålhandske och mig förefaller överflödig.