Inget är längre som förut! Det gäller att hänga med i svängarna och lära nytt.
Efter ett år som detta har jag funderat på hur vi ska kunna rusta oss bättre för att hantera risker på gårdsnivå. Riskerna har ökat i takt med råvaruprisernas fluktuationer, både på det vi säljer såväl som på det vi köper.
Men även vädret sätter spår i ekonomin, för andra året i rad har vi haft besvärliga skördeförhållanden, vilket för vår del bland annat ledde till att allt maltkorn klassades ner till fodervara. I en bransch med små marginaler har det inte varit lätt att spara i ladorna inför dåliga år, lönsamheten har över tid helt enkelt varit för svag för att kunna ha en tillräckligt stor buffert. Ska vi kunna klara konkurrensen framöver, måste vi stärka lönsamheten.
Det finns flera områden man kan arbeta med, vissa som till exempel krångel och tuff svensk lagstiftning är politikernas områden. Men ett viktigt område som vi själva kan ta tag i, är hur vi lantbrukare ska kunna ta en större andel i matens värdekedja. Vi vet att våra produkter är efterfrågade av konsumenten, men vi har väldigt ofta allt för svag förhandlingskraft gentemot den som köper vår vara. Här borde vi kunna göra mer tillsammans.
Det finns flera goda exempel från bland annat gotländska grisar, kycklingar till Kronfågel, och sockerbetor. Jag tror och hoppas att det kommer fler nya initiativ.
Ingenting är längre som förut för livsmedelsindustrin, som är så intimt sammankopplad med råvaruproduktionen. Strukturomvandlingen är snabb och omfattande, allt för att möta konkurrensen och för att kunna vara en spelare som kan möta handeln på europeisk nivå.
Under det senaste året har mejerierna i Sverige varit i fokus. Knappt har den omtumlande fusionen mellan Milko och Arla blivit godkänd av Konkurrensverket, förrän Skånemejerier släpper nyheten att man har tecknat en avsiktsförklaring, ett så kallat Letter of Intent med mejerikoncernen Lactalis Group med säte i Laval i Frankrike.
Om affären går igenom blir mejerikartan rejält justerad i Sverige. Det blir i så fall total dominans av två globala aktörer, därutöver finns några mindre mejerier kvar med olika typ av ägande.
Vad som är bra och dåligt är svårt at avgöra idag. Men en intressant skillnad mellan Milko och Skånemejerier är att för Milko blev det fusion med Arla, och man kommer att kvarstå som medlem och ges möjligheten till ägarinflytande. Om Skånemejeriers affär blir verklighet så säljer man till ett familjeföretag och blir därmed inte delägare i företaget. Rimligen är Skånemejerier ett tillräckligt attraktivt bolag där ägarna får bra betalt för sitt företag, pengar som de sen kan investera i sina egna företag.
Viktigt för alla mjölkbönder är att få en trygg avsättning och god betalning för sin råvara över tid. Det kan man få hos ett mejeri som utvecklas med sin tid på marknaden och i konkurrensutsatt miljö, oavsett om det är privatägt eller kooperativt.
Ingenting är längre som förut!