"Vad är det som har gjort att kommunen, numera regionen, trots att man har sparat in på i stort sett allt, ändå inte går ihop?" undrade politiske redaktören Ronnie Lundin i tisdags. Under "40 år av avveckling", som han skriver, har skatteuttaget ökat från drygt 24 procent av medborgarnas inkomster till nu drygt 33 procent. Och han vet inte vart de pengarna tagit vägen.
En gång var Statens kaka "liten men säker". Det gällde kommunen också. Det vill säga att offentligt anställda hade sämre löner än folk i privat tjänst men däremot vissa andra förmåner. Så är det inte längre.
Kommunanställdas löner
Kommunens drygt 6 000 anställda hör absolut till de högst avlönade på ön, om man ser i stort. Hur många småföretagare har sådana inkomster som en lärare? Dessutom är lärarens inkomster betydligt säkrare än bondens eller butiksägarens.
Hur kan det vara att verksamheterna ständigt måste spara, trots de ökande intäkterna för kommunen, undrar Lundin. I kommunens budget för 2010 avsattes 39 miljoner kronor till lönehöjningar. Nämnderna skulle bara få kompensation för 1,5 procent. När de centrala avtalen slutar kring tre procent lönehöjning måste alltså nämnderna säga upp folk. Antalet kommunanställda har minskat med nästan 1 000 personer sen 2006. Inte blir väl verksamheten bättre av att färre händer skall utföra samma jobb? Och vad händer med dem som blir arbetslösa?
Nu kräver lärarna 10 000 kronor mer i månaden. 2010 hade den kommunala skolan 1 609 anställda, de allra flesta lärare. Det betyder över 16 miljoner kronor mer i månaden i lönekostnader för kommunen. Räkna gärna på vad det blir per år.
Inte ständigt öka vår konsumtion
Lärarnas fackliga företrädare försäkrar att skolan blir mycket bättre bara lärarna får mycket högre lön. Då borde väl detsamma gälla för de vårdanställda. Sjuksköterskor har lika lång utbildning och lika ansvarsfullt arbete som lärare.
Ganska många människor börjar inse att vi i den rika världen inte kan fortsätta att ständigt öka vår konsumtion som vi gjort hittills. Visst talar man om fattiga i Sverige, men vad betyder det jämfört med de hundratals miljoner i Kina, Indien och Afrika som saknar livets absoluta nödtorft. Det vore dags att vi, majoriteten av oss, börjar avstå lite av vårt överflöd. I stället för att kräva ännu mer.
Det finns något nästan skrämmande i detta att just lärarna, de som skall fostra våra barn, menar att just deras grupp måste öka sin konsumtion mycket kraftigt. Vartill tänker de använda 10 000 kronor mer i månaden?
Stora gemensamma investeringar
Visst, vi är alla del av ett system som vi inte som enskilda kan bryta oss ur. Hela västvärldens ekonomiska system bygger på ständig tillväxt, alltså mer och effektivare produktion och mer konsumtion.
Minska lite på bilkörandet, som jag brukar förorda - strax blir en del arbetslösa i bilindustrin och bensinhanteringen. Reser vi mindre blir det kris för flygföretagen. Handla mer, det tycks vara receptet för ett lyckligt samhälle.
Som samhälle måste vi kunna bryta den här cirkeln och styra över till en konsumtion som inte är resurskrävande utan tvärtom tillför resurser. Som till exempel att ersätta bensin med biogas, att ersätta kärnkraften med vindkraft och solenergi. Att odla vår egen mat i stället för att importera.
Sånt kräver stora gemensamma investeringar. För att klara det måste vi ha politiker som är fria att se till hela samhället. Som inte är uppbundna av gruppintressen. Just nu sitter både Moderater och Socialdemokrater i samma fackliga fälla.