Vi ses igen, kamrater!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Min plan är att jag då ska sitta på sommarstugan i Hide och skriva böcker. Någon vecka får jag nog låna in några kompisbarn så att det blir lite liv och rörelse.
Om två veckor kommer jag att börja arbeta som gymnasielärare i Västerås. I januari blev jag nämligen färdig med min utbildning till grundskole- och gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Jag vet att jag valt rätt jobb och ser mycket fram emot att få börja undervisa.
Dessutom får man ju lång sommarledighet eftersom man jobbar in sommarloven under resten av året.
Jag kommer inte att skriva fler ledare, men en och annan debattartikel ska jag försöka producera.
Jag vill passa på och tacka alla för det fantastiska sommarjobb jag har haft här på Gotlands Folkblad. Tack alla läsare som läst, rättat, debatterat och diskuterat!
Jag har haft fantastiska somrar och lärt mig oerhört mycket. Och visst har jag bytt ut en och annan åsikt. Friskolor var till exempel något jag inte alls tyckte om, men har nu omvärderat friskolorna och tror idag att det är ett viktigt komplement till de kommunala skolorna.
Under nio somrar har jag skrivit och bevakat det politiska livet. Mitt starkaste minne är Anna Lindhs tal i Almedalen 1999. Det var ett fantastiskt socialdemokratiskt tal som band ihop inrikes- och utrikespolitik. Jag skrev då att hon skulle överta Olof Palmes arv. Tyvärr blev det på ett annat sätt än vad jag hoppades på.
Jag glömmer aldrig SMS:et från lillasyster som kom när jag satt på spårvagnen på Göta Älvbron. SMS:et förkunnade att Anna Lindh avlidit.
Jag glömmer heller aldrig morgonen då jag var sju år och det inte sändes några barnprogram. Olof Palme hade blivit mördad och trots att jag var så liten förstod jag vad det innebar.
Som avslutning vill jag citera en av de två förebilderna, Olof Palme:
Vi ses igen, kamrater!
Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik. ...
Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap.
Vi ses igen, kamrater.