Politiker är inte mycket att hänga i julgran. De lovar runt och håller tunt. Det är bäst att inte tro ett smack på vad de säger. Så låter det lite här och var i folkdjupet. Och så kan vi ju inte ha det. Vi måste skydda vår demokrati mot sönderfall. Så det vore väl bra om vi väljare tog och skärpte till oss lite.
Vi måste exempelvis börja ställa krav enligt den nygamla devisen, gör din plikt kräv din rätt. Ska vi göra vår plikt och gå och rösta så ska vi också ha rätt till schyssta besked från dem som vill att vi ska rösta på dem. Så sluta dribbla med oss. Som när den nya moderatledaren i de nya moderaterna ska lösa det nya utanförskapet på ett nytt sätt med det nya jobbskatteavdraget.
Även vid en snabbtitt på förslaget ser man att det inte är något nytt. Det handlar om att M vill införa ett sjätte jobbskatteavdrag enligt samma gamla modell som de första fem. Men nu kallas det för ett "första jobbet-avdrag" trots att det gäller både andra jobbet, tredje jobbet och alla andra jobb därefter.
Avdraget har tillkommit för att bryta det "nya utanförskapet". Vad det är för nytt hittills okänt utanförskap som moderaterna hittat framgår inte. I det gamla utanförskapet fanns alla som inte har jobb. I det nya utanförskapet har de inte heller något jobb.
Detta avdrag ska enligt Anna Kinberg Batra vara riktad mot de med små inkomster. Tjänar man 15 000 kronor i månaden så får man 17 kronor i månaden i skattesänkning. På så sätt ska "jobben växa till" och utanförskapet brytas. Man ska akta sig för att underskatta oss väljare.
Vi bygger mycket av våra uppfattningar på vad media förmedlar. Så fick vi exempelvis veta att Jan Björklund vill ha ägarlägenheter men han tror inte att andrahandshyrorna kommer att öka när de hyrs ut. Det vore ju oerhört spännande att få reda på varför Jan Björklund inte tror det. Det är ju det enda man vet kommer att hända. En liten följdfråga där hade inte varit i vägen som en hjälp på traven för alla oss som försöker förstå oss på politiken.
Finns det kanske bara luriga baktankar i politiken? Den nya KD-ledaren tycker att vi ska skicka svenska JAS-plan mot IS och döma deras sympatisörer för landsförräderi. Vad är det som driver KD, som raskt döptes om till Krigsdemokraterna, att ge sig ut på krigarstråt? Är det bara en fråga om att försöka vinna över SD-väljare eller är förslaget baserat på kristdemokratiska värderingar? Vore intressant att få veta. Men alla politiska kommentatorer har en sak gemensamt, allt är bara taktik. Ett sådant synsätt är ju inte precis ägnat åt att väcka några djupare funderingar till liv.