I onsdags debatterade jag barmfattigdom i riksdagen. Mellan 1999-2006 minskade barnfattigdomen, men efter 2006 har den återigen börjat öka.
Enligt Rädda Barnen levde 220 000 barn år 2008 i fattiga familjer. Siffran har ökat ytterligare sedan dess, men statistiken släpar efter och vi har inga exakta siffror för åren därefter.
Vad vi vet är att ökning av socialbidrag (försörjningsstöd) under åren 2009-2011 har skett och det indikerar i sin tur att det ser värre ut.
Barn lever i fattigdom
Barnfattigdomen är ett tydligt samhällsproblem och jag är glad att vi Socialdemokrater lyft in detta på den politiska dagordningen. Jag är medveten om att just ordet "Barnfattigdom" är något som kan vara ett laddat uttryck.
Jag tror det är viktigt att sätta detta begrepp för att tydliggöra frågan, även om vi skulle kunna ha valt en annan benämning, "Barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer".
Det ändrar dock inte det faktum att vi idag 2012 har siffror som pekar på en allvarlig situation där många barn lever i fattigdom.
Siffran 220 000 barn motsvarar 11,5 procent av alla barn i Sverige, vilket betyder att cirka vart tredje barn i varje skolklass är drabbade. Hjälporganisationer och sociala myndigheter märker ett ökat tryck från hjälpsökande. Mellan åren 2005-2010 ökade ansökningarna till den ideella hjälporganisationen Majblomman med 40 procent och Stadsmissionen har redovisat en liknande bild.
14 procent mer socialbidrag
Enligt Socialstyrelsens årliga statistik har mellan åren 2008-2010 antalet hushåll som behöver försörjningsstöd ökat med 14 procent. Det anser jag vara en oroväckande utveckling.
Mot denna bakgrund anförde jag i debatten att vi Socialdemokrater vill att den borgliga regeringen tar initiativ till en nationell handlingsplan mot barnfattigdom.
På så sätt kan det tas ett helhetsgrepp på problem för barn som lever i dels ekonomiskt utsatta familjer eller i annan utsatthet. Detta valde den borgliga riksdagsmajoriteten att avslå. Handlingsplanen ansåg vi bör innefatta åtgärder med sikte på en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik, rätt till arbete på heltid, ökad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, förstärkta trygghetssystem samt specifika satsningar på ekonomiskt utsatta barnfamiljer.
Andra viktiga insatser är resursfördelning utifrån elevernas behov, satsning på kultur- och musikskolan, ökade möjligheter till skuldsanering och sociala investeringar på kommunal nivå.
Bör få rätt till heltid
Två strategier för detta vill jag särskilt belysa. Det första är ett långsiktigt samhällsbygge som garanterar försörjningsmöjligheter. Gemensamt i detta är att många föräldrar till dessa barn saknar arbete eller arbetar i ofrivillig deltid, vilka bör få rätt till heltid.
Det ska också finnas trygghetsförsäkringar, som hindrar, att den som blir sjuk eller arbetslös hamnar i en svår ekonomiskt utsatt situation.
Det andra är en bred politik som ger goda uppväxtvillkor för alla barn. Avgifter för aktiviteter i skola och barnomsorg skall inte finnas. Vidare skall det satsas på sommarjobb åt våra skolungdomar och en rikare fritid för våra barn och unga.
Ett är tydligt för mig, att fattiga barn i ett rikt land är oacceptabelt och ovärdigt vårt moderna välfärdssamhälle. Det är dags att vi politiskt kraftsamlar mot barnfattigdomen och bekämpar den varje dag, med alla till buds stående medel.