Har vatten slutat rinna nedåt? Är det särskilt smart att spränga ett enormt stort och 25 meter djupt hål intill en grund sjö med högst 5 meters vattendjup? Det planerade övergreppet på norra Gotland är lika stort som om man bröt ner och transporterade bort hela lilla Karlsö. Med hjälp av ett milslångt transportband som ett öppet sår rakt genom våtmarker och urskog.
Varför blir man egentligen så förvånad? Den dödliga sjukdomen guldfeber härjar i världsekonomin. Symptomet på denna farsot är tvångsmässig vinstmaximering - till varje pris. Där ges inte utrymme för några "ovidkommande" hänsyn.
Vattnet utanför kalkylen
Ojnareskogens naturvärden och betydelse som det viktigaste tillrinningsområdet för Bästeträsks dricksvatten ingår inte i någon företagsekonomisk kalkyl för multinationella Rettig Group som äger Nordkalk.
Villkoren är så brutalt enkla när storföretagens ledningar hetsar varandra i en allt mer desperat jakt på naturresurser. Den som tar hänsyn till annat än profit går under - istället för att slå ut eller köpa upp konkurrenterna.
Miljölagstiftningen har av socialdemokratiska och borgerliga regeringar successivt anpassats till gruvindustrins krav. Kan vi inte skydda Ojnareskogen så kan vi inte skydda något område i hela Sverige säger Naturvårdsverkets Christer Mild. Endast folklig mobilisering kan rikta om ekonomin från att styras av vinst för fåtalet till att istället styras av mänskliga behov.
Historien upprepar sig
När vi i Klintetraktens miljögrupp på 80-talet bekämpade det livsfarliga freonet vid LM:s Visbyfabrik fick vi facket emot oss. Jobben hotades. På samma vidriga sätt ställs Nordkalks arbetare nu inför det omöjliga valet mellan jobb eller miljö.
Och så försöker man driva in kilar mellan arbetslösa gotlänningar och naturintresserade fastlänningar. Som om gotlänningar inte vill värna miljön och kan tvingas att offra oersättliga naturvärden och riskera dricksvattnet för att under kort tid erhålla några arbetstillfällen - och tappa desto fler.
Vart försvann det magiska Gotland? Ja, vi tvingades skicka bort det bit för bit, sten för sten. På en lång resa, långt bort.