I torsdags var jag och några från Barn- och utbildningsnämnden samt medarbetare från Byskoleprojektet på ett digitalt seminarium kring Små skolors förutsättningar. Tillsammans tog vi del av seminarier från Vasa, Åland och Umeå. Där och ute runtom satt politiker, tjänstemän och forskare. Dagens föreläsningar var givande, samtalen oss emellan likaså.
Det saknas en definition i Sverige av vad glesbygd är. Glesbygdsverket, SCB och Svenska kommunförbundet har alla olika definitioner. Vidare finns inte fastlagt vad som är en liten skola. I jämförelse med andra kommuner och länder ter sig våra små skolor relativt stora. Hur som helst behövs en definition.
Forskarna som delgav oss sina resultat hade olika ingångar. Gunilla Karlberg-Granlund visade på komplexiteten kring utbildningens inbyggda motsättningar och frågeställningar. Vad menar vi när vi diskuterar begrepp som jämlikhet, bildning, effektivitet, kvalitet och hållbarhet?
- Jämlikhet som i att alla ska få lika? Att de som fått mindre ska få mer? Att alla ska kosta lika mycket?
- Bildning som i allas rätt till den? De som klarar målen? Individ- eller samhällsnytta?
- Effektivitet som i goda resultat? Kostnadseffektivitet? Produktivitet? Lönsamhet?
- Kvalitet som i goda resultat? Mätbarhet? Omsorg? Trygghet? God lärmiljö? Självkänsla? Närhet?
- Hållbarhet som i miljömedveten, ekologisk, politisk, social och kulturell? Elevernas och personalens välmående? Ekonomiskt? Långsiktigt?
Professor Kristina Ström från Åbo Akademi har forskat på specialpedagogik i små skolor i Norden. Ett faktum är att med växande avstånd till tätort minskar tillgången till specialpedagogiskt stöd.
Ändå ser hon fler möjligheter än problem. Tack vare det lilla elevantalet har man lätt att vara flexibel och personlig, att omorganisera, skräddarsy och individualisera. Viktigt med den centrala specialpedagogen som coach, möjlig att rådfråga. Varje elev får en plats och blir någon då också olikhet smälter in, alla får plats och blir del av en gemenskap. Tryggheten gynnar lärandet.
Jan-Birger Johansen, professor i pedagogik pratade om social fostran samt emotionellt och existensiellt lärande. Han definierar socialt lärande som ett accepterande förhållningssätt till andra, att uppfatta sociala koder. Det är ett resultat av att vara tillsammans med andra, att få lära sig tyda andras och sina egna signaler. Att förstå hur jag påverkar andra.
Forskningen visar hur viktigt det är att våga vara nära och odla relationer med alla elever. Finns inte kontakten sker mycket lite lärande. Det relationella lärandet är viktigt för kvalitet och förmedlar känslan av att vara viktig, sedd, betydelsefull och förstådd.
Den nära kontakten med vuxna som finns så nära och frekvent som i den mindre lärmiljön ger trygghet och självkänsla. De som kommer från mindre sammanhang har en pro-social kompetens, där de vuxna gett näring till den egna människan och varje individ. Här har dialogen varit annan och konkurrensen och behovet av att följa mindre. Det är individstärkande.
Lisbeth Åberg-Bengtsson har gått igenom 30 års forskning i små skolor på landsbygden och menar att två fakta föreligger:
1.Det finns ingen indikation på att små skolor får sämre resultat eller inte ger en lika god utbildning som andra skolor.
2.Den högre kostnaden per elev och minskande befolkning riskerar nedläggning av små skolor.
Det känner vi igen här på Gotland. I särskilt påstående två har vi våndats och sökt lösningar.
När vi sammanfattar dagen har vi blivit klokare och får nya insikter. Vi ser tillsammans vikten av att fortsätta undersöka det komplexa som skolan är. Ansvaret för att bära skolans uppdrag med tilldelad resurs ligger i knät på kommunerna och därför måste vi hitta fram till det som passar Gotland och våra barn här.
Ett är klart - en spridd skolorganisation ställer stora krav på pedagogiskt nytänkande!