Jordbruk och livsmedelsförsörjning brukar inte intressera så många politiker, ens under valår. Men det finns en del tecken på att vårt dagliga bröd kommer att debatteras en hel del framöver. Förhoppningsvis kommer inte väljarna låta politikerna komma undan med att, för en okänd gång i ordningen, repetera: ”Jordbruksstödens andel av EU:s budget måste minska”. Jordbrukspolitiken är större och viktigare än så.
Bland i synnerhet borgerliga politiker finns det en tendens till en övertro till den fria marknaden och särskilt handeln inom EU. Tanken är att om man öppnar gränserna och låter marknadens aktörer hållas så kommer konkurrensen ge bättre produkter och lägre priser.
För svenskt jordbruks del innebär det att man sakta men säkert konkurreras ut av länder inom EU som ställer lägre krav på miljö- och djurskydd, eller inte bryr sig om de regler som faktiskt gäller inom hela unionen.
Fri handel och öppna gränser är i grunden både bra och värdeskapande men det är också en abstraktion – en idé som inte finns i verkligheten. Man kan komma nära en fri marknad men olika regler i olika länder kommer ändå alltid att snedvrida konkurrensen något.
Genom att slentrianmässigt hävda att marknaden tar hand om problem, som bristande djurvälfärd genom att konsumenterna väljer bort produkter som uppfattas oetiska, undflyr politikerna sitt ansvar.
För svenska riksdagsmän och EU-parlamentariker borde det vara ett stort problem att många andra medlemsländer i unionen har lägre krav på djuruppfödningen. Och ett ännu större problem att medlemsländer tillskansar sig konkurrensfördelar genom att inte implementera regler som de i det så kallade grisdirektivet. Ett direktiv som främst Sverige och Storbritannien tar på allvar.
Här duger det inte att vädja till konsumentens samvete. Alla vet att det är prislappen som styr i slutänden, i de allra flesta fall. Kött som produceras med olagliga metoder borde rimligen inte tillåtas slå undan benen för svensk produktion. Det borde alla vänner av en fri marknad inse och göra någonting åt.
Handeln skyller på konkurrensen om konsumenterna när de säljer billigt importkött som hade varit olagligt att producera i Sverige. Dock finns bland konsumenterna ett intresse för svenskt kött och dess mervärden som öppna landskap och biologisk mångfald. Men tyvärr verkar inte handeln särskilt intresserad av att på allvar försöka öka försäljningsvolymerna av svenskt kött. Varför skulle man vara det, när man kan sälja blågult kött med extra hög avans och svanskuperade importgrisar som billig lockvara?
Sverige har i dag en historiskt låg självförsörjningsgrad på livsmedel och särskilt animalier, med en allt mindre levande landsbygd som följd. Hälften av nötköttet är importerat och grisuppfödningen är snart ett minne blott.
Det behöver inte vara så. Svenskt jordbruks framtid är en annan, men det förutsätter att EU-marknaden fungerar bättre och att samma regler gäller överallt och att affärerna slutar sälja kött som producerats med olagliga metoder. Vår livsmedelsproduktion förtjänar i högsta grad att bli en av årets viktiga valfrågor.