Viktigpettrarnas era är över oss
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är möjligt att advokaten är mycket rökkänslig. Annars hade han väl aldrig dragit igång det här bråket som, förutom att ytterligare försämra en, verkar det som, redan ganska kylig grannrelation, ju riskerade att göra honom till åtlöje inför en massa främmande människor. Till exempel de som tycker att vuxna borde kunna göra upp om sådana här saker utan myndigheternas inblandning. Och de som tycker att grannfejden påminner om någon historia med seriefiguren Kalle Anka.
Rökförbudet är nu tillfälligt upphävt, och för oss som inte känner till detaljerna finns det sedan inte så mycket att tillägga. Men det är ändå svårt att låta bli att försöka passa in bråket i ett större sammanhang. Låta det täppa till en sista lucka i bilden av svenskarna som en nation av morsgrisar. Och sedan flina åt att färglagret under föreställer den karolinska armén under slaget vid Narva, att skrivelser till miljödomstolen formuleras på "ärans och hjältarnas språk".
För oavsett omständigheterna i detta speciella fall så fattas vi knappast tecken på att svenskarna börjar bli lite väl blödiga. Och parallellt, att självförtroendet sviktar (det är då vi börjar lasta över våra bekymmer på statsmakten).
Rökförbudet på krogar och restauranger är ett exempel, liksom förbudet mot smällare. Cykelhjälmslagen, som gör det olagligt för personer under 15 att cykla utan hjälm, är ett annat. För att inte tala om den debatt som följde på den lagen, där många förespråkade att hjälmtvånget skulle omfatta alla.
Frihetsinskränkningar av det här slaget brukar motiveras med att ett visst beteende har konsekvenser för andra. Passiv rökning kan vara farligt. Osunda levnadsvanor bidrar till att belasta det gemensamma sjukvårdsystemet.
I det ena fallet avslöjar argumentet en fullständig brist på tilltro till civilsamhällets mekanismer. I det andra synliggörs en alldeles reell och påtaglig aspekt av välfärdsstaten. Ett avvägningsproblem varje modernt samhälle måste förhålla sig till.
I bakgrunden anar man dock en annan bevekelsegrund. Det är viljan att lägga sig i andras angelägenheter som spökar. Och den bristande självkänslan som gör att man accepterar att bli tillrättalagd.
Ridderlighetens tidevarv är tillända, skrev filosofen och statsmannen Edmund Burke i slutet av 1700-talet; räknenissarnas epok har tagit vid. Det börjar kanske bli dags att uppmärksamma ett nytt paradigmskifte: Viktigpettrarnas era är över oss.