Filantropi är ett ständigt kontroversiellt ämne i Sverige. Pontus Braunerhjelm är en av grundarna av Filantropiskt forum.
Vad är egentligen filantropi?
- Det finns en del olika sätt att definiera filantropi. Vår definition gör skillnad mellan välgörenhet och filantropi. Vi menar att det är olika verksamheter. Som vi ser det är filantropi insatser för att skapa förutsättningar för hela samhället. Det är privata insatser för kollektiva nyttigheter och kännetecknas normalt av en långsiktighet.
Hur menar du att det skiljer sig från välgörenhet?
- Välgörenhet kan jämföras med att ge någon en fisk; filantropins motsvarighet är att lära människor att fiska.
Men är filantropi inte bara ett tecken på att samhället har misslyckats?
- Jag tror inte det. Det är snarare tecken på en värdegrund där man tar ansvar istället för att lämna över allt till en anonym offentlig sektor. Den offentliga sektorn tenderar också att samla sig och göra allting likadant. Man har bestämt sig för ett hjulspår som sedan kör på i och det blir väldigt likriktat.
Du menar att filantropin bryter det mönstret?
- Absolut. Filantropi skapar nya tankebanor och stärker dynamiken. Att bryta gamla tankemönster kan vara avgörande för nya upptäckter och för att se tidigare okända samband. Men filantropin fungerar också legitimerande för både kapitalismen i stort och för enskilda kapitalister. Att ge tillbaka till det samhälle man har blomstrat i är viktigt för att samhället ska acceptera att man bygger upp förmögenheter.
Hur ser situationen ut för filantropi i Sverige?
- I Sverige är stiftelser vägen att gå. Ungefär 80 procent av donationerna i Sverige sker via stiftelser, vilket kan jämföras med exempelvis USA där tre fjärdedelar av donationerna är individuella bidrag. Något som många eftersträvar är att en översyn av vilka ändamål som tillåts, och framför allt att man tillåter kulturella ändamål. Det går visserligen också numer att gå vägen via aktieutdelningen, men det medför en hel del administration som gör det krångligt och som ökar marginalkostnaderna.
Är det verkligen så stora hinder?
- Senast under Almedalsveckan träffade jag en entreprenör som skulle vilja ägna sig mer åt filantropi men som upplevde att det var för krångligt att göra det via aktieutdelningen. Och att starta nya stiftelser kräver väldigt stora resurser.
Det talas ofta om skatteavdrag för gåvor. Varför ska filantropi vara befriat från skatt?
- Till att börja med måste det handla om skatteincitament inom rimliga gränser. I England pågår det just nu en diskussion om avdragsrätten har varit för generös. Det är viktigt att det kopplas till faktiska filantropiska insatser så att det inte blir ett verktyg för att minska sin beskattning. Poängen är att filantropi är något positivt som vi behöver se mer utav i Sverige. Skatteavdrag innebär viktiga signaler från högsta politiska ort att det är just något positivt. Det har också stora samhälleliga fördelar.
Utöver den känsla av gemenskap det bidrar till?
- Ja, precis. För ungefär tio år sedan hittade jag och Zoltan Acs vid George Mason University positiva samband mellan forskningsinriktad filantropi och tillväxt. Det beror sannolikt just på den ökade dynamik som filantropin kan föra med sig och inte minst det entreprenörinslaget med kopplingen till näringslivet.
Har filantropin några förutsättningar att växa i Sverige då?
- Visst har den det. Sverige ligger hyggligt långt fram vad gäller donationsvillighet och svenskarna är rätt generösa när det gäller att ge via 90-konton. Det visar sig i en rätt ny rapport från SCB, den första tillgängliga rapporten vilket också visar att intresset för området ökar. När vi gjorde vår första sammanställning 2002-03 fick vi ringa runt till länsstyrelserna för att få en överblick. Med rätt finansiella incitament och en filantropivänlig retorik från politikerna finns det mycket goda förutsättningar.