Vilka människor påverkar vårt tyckande och handlande?
Vilka är opinionsledare?
Med jämna mellanrum under 1980-talet presenterade GA en lista på inflytelserika personer på Gotland. Då det var undertecknad som stod for sammanställningen minns jag vilken uppmärksamhet "rankingen" väckte; bland läsarna men också bland dem som kom med på listan och dem som ställdes utanför...
Jag har nu roat mig med att studera de 100 opinionsledare som presenterades i GA:s julnummer den 22 december 1984. Där konstaterade jag:
"Vad som är notabelt är att det blivit en förskjutning från politiken till näringslivet. Detta ska inte tolkas som att politikernas reella makt minskat utan är snarare en fråga om personlighet. Näringslivsrepresentanterna på listan är färgstarka och i många fall medvetna och aktsamma om sin maktposition. Antalet konstnärer och utövare av fria yrken har minskat – måhända till följd av ett hårdande klimat på det kulturella området."
Och vidare: "De stora tunga företagen, statliga och privata, har med sina chefer på listan. Här handlar det om personer som har många anställda och med tanke på det allmänna arbetsmarknadsklimatet torde det vara dessa chefer som är de verkliga makthavarna just nu."
Det här skrevs alltså 1984 – men skulle nog kunna gälla som introduktion till en liknande sammanställning i dag.
Av de 100 på 1984 års lista är en fjärdeldel numer avlidna. Många av de andra har gått på pension, men några är fortfarande aktiva. Dåtidens politiker hette Violet Bergdahl, Gunhild Bolander, Eric Carlsson, Per-Anders Croon, Yngve Friberg, Fred Henningson, Gusten Jacobsson, Thure Larsson, Jan Lundgren, Barbro Nilsson, Per-Axel Nilsson, Roland Norbäck, Ove Nyman, Inga Olofsson och Bertil Wiberg. På en 100-lista idag skulle vi förstås finna namn som Åke Svensson, Hanna Westerén, Brittis Bentzler, Lena Celion, Stefan de Maecker, Gustaf Hoffstedt och Christer Engelhardt.
Kuriosa: 1984 fanns Jan Lindell och Åke G. Sjöberg med. Lindell i kraft av sitt värv som direktör i Visby AIK och Sjöberg som tongivande moderat politiker. I dag är den förstnämnde mest känd som fp-politiker och den sistnämnde som en av öns främsta kulturbärare. En liknande resa har Paul "Dino" Larsson gjort – 1984 ledande sportprofil, i dag stor livsmedelshandlare.
På näringslivssidan kan man se att det skett ett generationsskifte: 1984 var Eric D. Nilsson det allra tyngsta namnet, 2012 skulle han ha ersatts av sonen Jan-Eric. Och entreprenören Lars-Gunnar Werkelins (i 1984 års text titulerad med det hedervärda – köpman) livsverk förs vidare av Pigge, Eva och Bobo medan Harry Carlssons son Kenneth blivit stor i sin bransch. Namn som Max Hansson och Magnus Wimman var stora 1984, men de skulle kanske vara kvalificerade också på 2012 års lista – som "grå eminenser".
Och visst finns det fler namn från 1984 som skulle platsa också idag: Jan Bertholdsson, Lennart Bäck, Jan Ekedahl, Ulf Palmenfelt och Tommy Wahlgren. Vilket väl kan tas som ett tecken på att kulturarbetarna är slitstarka och gör insatser som påverkar oss "över tid", som det ju heter numer.
1984 var Claes Elmstedt landshövding på Gotland. Stor, tung, kompetent, vänlig – en ämbetsman av den gamla stammen. Dagens landshövding är en ung (hon är ju jämngammal med skribenten!), sprudlande, duktig, Facebookande näringslivserfaren kvinna. Cicci Schelin Seidegård skulle nog inta en topplacering på en lista över 2012 års viktigaste opinionsledare på Gotland.