Polisen har under flera år arbetat med att bredda sin rekryteringsbas. Det är naturligtvis bra om polisen i så hög utsträckning som möjligt återspeglar befolkningens sammansättning vad gäller till exempel kön och etnisk bakgrund.
Men utöver sådana grundläggande representationer av samhället är det nog ingen som vill ha en poliskår som fullt ut återspeglar befolkningen i all sin brokighet. Poliser har rätt att använda tvångs- och våldsmedel på ett sätt vi andra inte får. Därför är det att föredra om polisen har särskilda krav på sig. Krav som gör att vi andra vågar lita på och sätta vårt förtroende till polismännen och poliskvinnorna.
En typ av belastning som blivande poliser inte borde tillåtas ha är kopplingar till kriminella miljöer. Ingen rår naturligtvis för vilka sammanhang han eller hon föds in i.
Men innan aspiranter antas till polishögskolan borde någon försöka få ett grepp om vilken miljöer personen i fråga rör sig inom i dagsläget.
I en debattartikel på nätsidan Newsmill 29/12 varnar den pensionerade polischefen Anders Bergstedt för att unga poliser ofta återfinns i samma miljöer som de kriminella. Bergstedt ser stora risker i detta och han spår att orsaken kan finnas i alltför formaliserad bedömning av de som söker till polishögskolan.
Enligt Bergstedt har anmälningarna mot polis för övervåld ökat. Poliser förekommer inte sällan i samband med misstanke om dopingbrott. I artikeln nämns också uppmärksammade fall där polismän iklädda uniform poserat på bilder av pornografisk karaktär.
Uppgifterna pekar mot att vissa poliser rekryteras från vad som måste beskrivas som normlösa miljöer. Utvecklingen gäller naturligtvis inte bara polisyrket. I en dokumentär om Nordic Battle Group som sändes i TV 4 2008 fick tittarna se en officer vid livregementets husarer som på sin fritid utövade en sport som gick ut på att två halvnakna män skulle slåss instängda i en bur tills den ene inte kunde resa sig. Knappast ett officersmaterial som hedrar Livregementet.
I Storbritannien har det en tid funnits en debatt om vilka krav man kan ställa på människor som arbetar i samhällets tjänst.
Theodore Dalrymple är pseudonymen för en engelsk läkare som flaggat för att många unga som söker sig till vårdyrken har symboler som skvallrar om livsstilar som i Storbritannien kallas antisociala. Bara för att tatueringar, kroppsmodifikationer och vulgär klädsel blivit mer vanligt i samhället innebär det inte att det upphört att vara varningssignaler om tillståndet hos den person som bär dem, menar Dalrymple.
Hans åsikt att man måste ge akt på synliga varningssignaler hos människor som rekryteras till ansvarsfyllda arbeten skulle nog inte anses som politiskt korrekt i Sverige.
Men kanske måste vi ändå börja diskutera de här frågorna. Hur mycket tatueringar får en polis ha. Är det okej att de tränar kampsport i klubbar där det också finns många kriminella? Vad gäller för militärer och vårdpersonal?